Klucksis

21/5 Nu är vi redan påväg från Airlie Beach till Cairns men ska börja det hela med att berätta hur dagarna här har varit. Vi kom fram till busstationen lagom slitna och ville mer än allt bara komma till hostlet och ta en dusch. Telefonerna var urladdade och vi har iingen aning om vart hostlet ligger. Vi har blivit skitdåliga på att kolla upp sånt, bokar bussar försent och beonde bara liksom löser sig. Men träffade två engelska tjejer som ringde till hostlet för att få shuttle men då visade det sig att de inte har de. Såå vi delade på en taxi istället - allt löser sig! Vi fick inte checka in direkt så vi dumpade alla grejer på hostlet och gick ut för att äta frukost. Sådan lyx att få äta på resturang till frulle - scones och varm choklad. Sedan hade vi hela dagen på oss att kolla runt i lite affärer och här shoppade vi typ loss, om man jämför vad vi köpt tidigare, så det blev till och med lite nya grejer till mig. Efter det gick vi och lade oss vid lagunen för det går inte att bada i havet här. Kan finnas krokodiler och hajar så de har byggt en superfin "naturlig" lagun. Vi gick också och checkade in oss till båten och tog reda på när den skulle komma iland igen. Väl vid lagunen så kom vi på att schweizkillarna borde vara i Airlie nu med deras campervan - Betty. Så vi bad Susanne, som var på samma Frasertrip som oss, att skriva till dem för att mötas upp och äta middag. Sagt och gjort. Vi köpte pizza från Domino's (är typ likadant som Pizzhut - sååå goda) och vi fick en extra gratis. Helt galet att varje gång vi har ätit på Domino's så får vi alltid pizza gratis. Inte oss emot dock! Iallafall så hade vi inte tänkt att vi skulle dra ut då vi skulle på båten dagen efter men det sket vi i när vi väl var tillsammans. Asså dem här killarna är så himla roliga. De tycker att vi svenskar är helt galna och när de fick höra om midsommar och "stången" (snoppen) så dog dem.

- You can't celebrate the penis!!

Så de vill gärna komma och hälsa på oss och fira midsommar. En till sak som vi har tänkt på: de är dem mest organiserade killar vi nåågonsin har träffat. När vi skulle till Fraser så hade de gjort alla sina lunchmackor för alla dagar, skurit i trekanter och stoppat i plastpåsar som de hade skrivit sina namn på. Helt galet! När vi åt middag hos de så bad dem oss också att ta av oss skorna för de hade städat Betty samma dag. Haha de är helt fantastika och de kallar oss för "The Swedish Section" för att vi sitter ihop och alltid brevid varandra. Vet inte riktigt hur kulturen är i Schweiz men de har liksom inte ens försökt nåt med nån utav oss. Hemma i Sverige så blir man ju förvånad om man INTE får ett nyp i rumpan på en heel kväll ute. Så helt enkelt superkillar! Vi hade roligast under middagen och sedan när vi satt och spelade musik för det var inte bra musik alls och det fanns typ en klubb så vi var inte där så länge. Alla är förresten också med i armén för att det måste alla killar göra tre veckor om året i Schweiz, superkonstigt. Vi ska träffas snart igen i Cairns.

 

Sen bar det av till Whitsundays-öarna. Först när vi kom till mötesplatsen så var det två vääldigt annorlunda tyska tjejer där som vi inte alls gick ihop med helt simpelt as that. Den ena rakade sig inte någonstans och körde hela skogsmullestilen all in - inga sociala medier och ingen telefon. Och det behöver man ju absolut inte ha om man är trevlig ändå men det fattades också tyvärr. Den andra var bara väldigt stor och bufflig plus att jag aaldrig sett någon dricka så mycket som hon gjorde - det var helt sjuka mängder! Och det får man ju också göra men man behöver ju inte vara skrikig och otroligt ohövlig för de. Så då längtade vi efter Kanada - Gabbi och Erin. Det var två tjejer som vi delade rum med efter Fraser och de var så jäkla roliga. Vet inte hur jag ska få till dem i skrift men de bara leverar konstiga miner, ljud och säger massa konstiga saker. De ska vi också träffa i Cairns.

 

Så första dagen var det väldigt fint väder och vi snorklade i Caves Cove som tillhör Hook Island i våra stingersuits (haha vad 15 personer ser förjävliga ut när man plaskar runt i en heloverall) i solnedgången så det var inte överdrivet bra sikt men otroligt vackert! Idas första snorkling också och jag blir fortfarande helt varm i hjärtat när hon på panikdarriga ben verkligen tvingar sig att hoppa i vattnet fast hon är rädd och prövar ändå. Fick inte riktigt till andningen och tekniken men det var en superbra första gång. Sedan blev det middag och vi alla njöt över att se solnedgången och sedan kom stjärnorna fram som är helt överdrivet vackra. Efter lite kortspel så var alla helt slut och gick och lade sig. I Idas säng var det massor med kryp så hon sov hos Elin och ni vet ju hur en "säng" är på en båt - det är ju en 50cm koj. Men de trängde ihop sig och den natten regnade det in genom fönstret också som var tvunget att vara öppet för att det var en nödutgång. På morgonen frågade vi om krypen och speciellt om det var bedbugs för det är ju ett helvete och få in de i kläder osv men vi fick bara skratt som svar.

- They are harmless and very common on boats! Tänker nu i efterhand va Duckie skrev till mig samma dag jag åkte: "alla är inte lika snälla som du". Vi lade till i Hook Passage för att sova.

 

Heldagen på båten började, för det första runt halv sju (!!!), för att sedan segla medan vi åt frukost och såg flera sköldpaddor. De är ju så fina så jag dör! Kommer upp och andas och kollar läget med sina stora ögon ååh där ville jag bara hoppa i men det var hajtätt så vi fick inte.. Därefter till Whitheaven Beach och där började det ju såklart, med våran tur med vädret, att spöregna så det var ganska molnigt när vi stod vid Hill Inlet Lookout. Dock när solen inte ligger på så att det blir spegelblankt så kunde man se hajarna och stingrockorna väldigt tydligt från den punkten så det var ashäftigt! Sedan gick vi ner där på stranden och där sprack det upp pyttelite och slutade regna men då var ju sanden helt dyngsur och aa det blir inte samma sak när det inte ser ut som de gör på vykorten helt klart. Fick bada med rockorna som var supercoolt men hajarna var väldigt skygga när vi kom i så det var synd. Efter att ha spenderat lite tid på stranden så var det dags att åka till Luncheon Bay där vi snorklade igen med mycket bättre sikt för då hade solen hunnit komma fram ännu lite till. Såg den stöörsta fisken jag någonsin har sett och filmade massor med GoPron. Den manicken alltså - vilken pärla! Får följa med överallt då den inte går sönder. Där fick Ida till det också mycket bättre med andningen så att inte snorkeln fylldes med vatten.

 

Efter det blev det lunch för att åka ut till Blue Pearl Bay vid Haymand Island. Där blev det ännu mer snorkling och det har blivit utsett av National Geaographics som den bästa området för snorkling i hela bärrierrevet. Där sov vi över och hade en jättemysig kväll då det blev riktigt fint väder på eftermiddagen. Vi spelade "The ring of Fire" fast utan "fire". Alltså man ska ställa ett tomt glas i mitten och lägga ut kort runt om. Sen drar man varsitt kort i tur och ordning och den som drar en kung måste hälla i lite alkohol i glaset. Oftast har ju alla olika alkohol så det blir en svinäcklig blandning i glaset och den som drar sista kungen måste dricka hela. Svinäckligt så vi körde bara med alla andra kort. För alla andra kort har en betydelse. Tex drar man en 5:a så ska man komma på ett ord som alla måste rimma på. Så Ida började med "Clean" så säger nästa "Mean" nästa "Lean" osv. Då var den en annan väldigt speciell tyska som efter det svarade när det var hennes tur "Comfortable". HAHA VA!? Och det var riktig knackigt uttal så Erin undrade om hon sa Coffetable. Då började alla asgarva och på något sätt så sätter hon så hårt i halsen (för om man gör bort sig måste man dricka) så hon spyr ut över relingen. Vi tror dock att den kan ha varit någon slags kombo där alltså för man spyr inte flera gånger av att man sätter i halsen. Och efter det så fortsatte hon att dricka goon. Oherre... Vi spelade också "My vigina is.." vilket är alfeabetsbaserat. Först börjar man med A. Så "my virgina is Amazing", Awsome osv tills någon inte kan komma på nåt mer. Då dricker man och sedan börjar man med B. "My virgina is Bold" osv osv.

 

Ida fortsatte att sova hos Elin och när sista dagen kom så snorklade vi på ett hemligt ställe och jaa så dryga har faktiskt våran kapten och hans handyman varit. De vägrade liksom berätta vad stället hette. Handymanen - Chris - kan ha varit den jobbigaste någonsin.. Alla låg och solade och sov på eftermiddagen och då ställer han sig och skriker över hela båten. För sånt är ju såå himla roligt! Han var den mest överlägsna personen vi har träffat och på slutet var det bara jobbigt att ha honom ombord. Såå tillbaka till Idas säng och bedbugsen (som inte var bedbugs) - när vi kom iland igen så gick vi och lade oss vid lagunen direkt för att sola och fånga den här otroligt fina dagen, där vi också mötte Lisa och Dominique från Tyskland som vi mötte på Fraser, så vi har hängt med dem hela dagen. Kanada hängde också där men Erins pigment existerar inte så hon måste ligga i skuggan, stackarn.. När vi sedan gick för att hämta våra väskor från kontoret där vi förvarade dem så frågade vi tjejen som jobbade där om hon visste nåt om dessa "båt-bugs". Hon svarade med:

- Jag kan inte ljuga så det är lika bra att säga att det var bedbugs. Så blanda inte ner era saker som ni haft på båten i den stora ryggan.

FAANPISSHELVETEFUUCKNEEEJBLÄÄÄ....!!!! Men ÅÅÅH! Så vi började googla på bilder på hennes dator och de såg exakt likadana ut. Varför sa de ingenting? De hade kunnat tagit oss till sidan när det hela var över och bara förklarat läget och bett om ursäkt så hade vi iallafalll vetat om det. Som medmänniska är der ju bara grymt taskigt. Vi alla känner oss så lurade, naiva och blåögda - absolut det är vi säkert också MEN ÄNDÅ. Vi vet ju inte hur de ser ut för vi har ju inte detta problem i Sverige liksom. Hon sa också att hon hade kört hem Chris (den jobbiga handymanen) och han hade suckat stora suckar om att: "faan va mycket bedbugs han hade i heela sin ryggsäck". Så han som sa att det var helt harmless ljög oss rakt upp i ansiktet. TACK för det! Förstå om vi hade blandat allt och varit tvungna att köpa nya backpacks - det är ju sviindyrt! Elin och Ida har några bett var men jag har hittills klarat mig men jag hade ju min väska i Idas säng då vi använde den som garderob eftersom att hon ändå inte sov där så min rygga lär ju vara invaderad. Vi tycker att det har varit kul att se Whitsundays men fatta om det hade varit bra väder, nice människor och inga bedbugs så hade det ju bara varit grymt. Nu känns den här lilla resan nästan bara jobbig och vi (speciellt Elin och Ida) trodde aldrig att vi skulle säga det - men vi saknar Fraser Island. Haha en till rolig sak där. När vi kom tillbaka efter den lilla trippen så kom guiden, John, och Elin och Ida har nog aldrig stannat så plötsligt och stått så stilla. Han hade sin hund med sig som var en blandning mellan dingo och nån hund, och haha jäklar.. De trodde de var säkra nu när de kommit tillbaka till fastlandet men de började stamma:

- Is, is, iis that a d-d-ingoo?? John fick sig ännu ett skratt av de rädda svenskorna som ställde över 10000 frågor redan under första timmen på ön. Typ när tidvattnet var de högsta på 25 år och det var knappt nån strand att köra på så skriker Ida:

- Kan vi fråga om det här händer oftaa!??

Elin svarade bara med:

- Kanske ska vi låta honom koncentrera sig på att bara få oss till campet vid liv?

- Meeh, jag vill veta nuu juu! Haha som om det skulle spela någon roll/hjälpa liksom.

 

Nu är vi ju då påväg till Cairns och har typ ångest över att åka dit för där kommer skydivingen att ske. (AAAAH vill INTE). Men det ska bli bra, eller nåt.

 

Pusss

14/5 lämnat Noosa och det känns jättebra! Det var mysigt, fint och allting men jag tyckte att det var lite väl långsamt och för lite att göra. Det har dock passat väldigt bra då Ida är väldigt förkyld och vi är ju bra på att chilla också. Hade kunnat stanna såhär länge i Byron dock - alltså vänt på antalet dagar mellan Byron och Noosa.

Först åkte vi till en insjö där det bara var regnvatten med helt kritvit sand, Lake Birrabeen. Blåsigt och ganska kallt så det blev inget bad. SÅKLART med våran tur med vädret så var det första "vinterveckan" på Fraser rent vädermässigt. Det blir aldrig kallare än vad de är nu. 

 

Första natten på Fraser var ett äventyr hehe. Vi var ganska snabba i säng då vi var så jäkla trötta och hade haft en dag med mycket saker att bearbeta och när vi gick och lade oss så tänkte vi inte så mycket på alla djur och vad som kan hända. Men mitt i natten väcks jag av att Elin skriker:

- Det är en dingo i tältet!

Hör ida i bakgrunden:
- Väck Klara då! Väck Klararååå!

Här tänker jag i mitt huvud (helt sömngroggy) - vad fan vill dem att jag ska göra om det nu är en dingo i tältet? Varför väcka mig liksom? Medan Ida menade på att om det nu var en dingo i tältet så måste de väcka mig så att vi alla kan springa därifrån, alltså av omtanke. Jag börjar vakna till ordentligt och kravlar mig djupt, djupt ner i sovsäcken (som om den skulle hjälpa ett piss) samtidigt som jag ropar:

- NEJ NEJ NEJ!

Fattar lite mer allvar i situationen och ropar tillbaka:

- Tänd lampan! Tänd lampan!

Ljust. Och ingen dingo. Alla kollar på varandra i panik och sen chockskrattade vi lite. Haha mitt hjärta har aldrig slagit så fort i hela mitt liv! Jag hade på mig två T-shirts, en långärmad, en tjocktröja, mjukisbyxor, sockor och jacka så man blev ganska varm under panikögonblicket. Elin hade bara sett två hål i tältet och eftersom att det var så tidigt på morgonen så blev det två ljusprickar som hon trodde var ögon. Detta blev en story sen för hela campet. 

 

Den morgonen lyckades vi också försova oss, det är extra jobbigt att vara vuxen ibland. Vi trodde guiden skulle väcka oss så vi hade inget alarm så vi vaknade av att John skrek till alla: Let's Go! Kollar på varandra igen och bah: VA?? Så då blev det panik igen, frukost i bilen (nutellamackor) och eftersom att det inte finns vägar så var det såå himla skumpigt. Men det funkade! Det var väldigt bra att åka i guidens bil (vi ändrade uppfattning ganska fort) för han berättade ju saker hela tiden längs med vägen. Typ Valley of the Giants, ett område där det bara finns så feta träd att de inte går att såga ner för de går inte att transportera av ön. De flesta är runt 3.5 meter i bredden. Kul fakta bara. 

Den enda heldagen var helt galen. Det började med Maheno Shipwreck som var väldigt coolt att se. Det är bara en tredjedel kvar och det var löjligt stort så det gick inte riktigt att förstå hur stort de hade varit egentligen, efter det blev det Lake Allom som är känd för sin otroligt stora population av sköldpaddor. De var såå söta! Sköldpaddorna simmade till Cleauds GoPro som han sänkte ner i vattnet så vi fick sed dem jättenära! Därefter blev det Champagne Pools som var längs med havet men en grop mellan stenar/berget så det bildades en liten pool. Vågorna slog in ibland vilket gör att det skummar/blir bubblor alltså logiskt namn. Ytterligare efter det så åkte vi till Indian Heads och spanade efter hajar, valar och delfiner men såg såklart inga djur där heller. Fin och häftig utsikt som gjorde det värt endå. Påväg tillbaka till campet var tidvattnet de värsta på 25 år som John hade sätt så det var nöstan ingen strand kvar att köra på. Det tog oss ca 3 timmar att åka tillbaka och vi har förstått i efterhand att läget inte var så bra. John höll sig lugn och det gick jättebra! Den kvällen åkte vi förbi ett annat camp, då stannade guiden för att snacka med en annan guide han kände varav ner de snackat klart så ropade han in i våran bil:

- Are you guys okey? Alla svarade:
- Yeeeah
Och då fortsatte han att prata varav de blev i princip knäpptyst. Vi fattade iiingenting haha. När vi fortsatte köra så sa jag:

- Vilken stark accent han hade!
Då började John asgarva:
- He's a kiwi!! Ny tystnad... 

- He's from New Zealand. Alla:
- AHAAAA! Hahaha turister................ Vadå kiwi liksom? 

 

Den kvällen blev det korv med bröd och ett nytt spel som är suuperkul! "Simmi Simmi"! Alla har var sitt nummer och en person är simmi. Simmi börjar med att klappa händer i en takt och sjunger simmi, simmi, klapp, klapp så sjungar alla med och sen byter simmi till: simmi, simmi, two, two. Då ska nummer två fortsätta: two, two, seven, seven tex. Osv osv. Så säger man allas nummer eller bara en och sen tillbaka (valfritt) till simmi. Då ökar simmi takten och fortsätter med nästa nummer. Det var svårt i början för man glömmer, blir helt inne i alla andras siffror och bara blir stressad när det ökar hela tiden. Men jäklar vad vi skrattade!

 

Sista dagen åkte vi till Eli's Creek, som jag kände igen från sist jag var här bara det att jag har redan hemma i Sverige liksom tänkt: jag vet att jag har badat i en klar, inte så djup ström och velat åka tillbaka. Nu vet jag att det var Eli's Creek! Jag och Ida hoppade i de vääldigt kalla vattnet men kände efter att det var värt de. Hur ofta är vi här? Efter det Lake McKenzie där vi såg spottade lite b-kändisar hela vägen från Svedala. Haha, Annica och Marcello från BigBrother. Tillbaka till laken: exakt som de ser ut på google. Det är faktiskt sällan men det är sant! Helt löjligt vad klart vattnet var för att sedan, där det blir djupt, bli väldigt djupblå. Härligt! Sen blev det lunch och färjan hem..

 

Åååh jag saknar redan gruppen! Vi hade så himla roligt! Det är verkligen människor som gör grejen, att uppleva coola saker tillsammans. Cleaud, Mike, David och Dominique från Schwiez hängde vi massor med då Domi var så himla intresserad över Sverige. Han lärde sig massor att säga och de ville gärna diskutera ekonomi, skolsystem och om vi var rädda för Ryssland (för de är ju sååå nära!). Robin, Waouter, Susanna och Daphne från Holland och alla andra tjejer från Tyskland, orkar inte ens skriva alla haha. Jag vill verkligen lära mig franska. Jag måste nästan. Har bett Besma och Antouan prata på franska nästan hela tiden bara för att det låter så fint. Lulululuuu merciiiii... Får väl ta ett år i Paris som aupair så att man måste lära sig!

 

Jag är faktiskt väldigt stolt över att Elin och Ida gjorde den här trippen till Fraser för det var bland de första de sa när de kom till Melbourne: VI KOMMER INTE TÄLTA. Sen blir ju det väldigt avdramatiserat och normalt här då alla gör det. Det är liksom så man reser. DÄRAV HAR VI NU OCKSÅ BOKAT SKYDIVE!!!!!!!!!! Alla frågor oss: när ska ni skydivea? I början kollade vi på varandra i panik - vadå vi? IDA ska hoppa från ett plan. Och ELIN SCHILL har varit på från början.. Det var nog den sista personen i världen som jag tror skulle pusha för detta. Så jag måste ju också göra. Det enda jag är rädd för är att jag inte ska kunna andas när det är fritt fall för att lufttrycket blir så högt så det blir svårt. AAAAAAAHHHHHH ångest. Men det blir väl roligt, eller nåt.

 

Jag tänker mycket på att jag är så tacksam som har fått göra den här resan med dem. Tänkte på det i Noosa när jag fotade de när de gick i solnedgången. Börjar nästan böla, så fina vänner. ♥

 

En konversation eller händelse från Zoo:t måste jag bara skriva ner också. Vi var på djursjukhuset som de har där och kollade där det var en låda man kunde öppna. På lådan stod det: "Öppna lådan för att se världens farligaste djur". Elin blev nyfiken och vände sig till oss:

- Vill ni seeeee? Med en såndär mallig röst haha. I lådan var det en spegel, för att man skulle se sig själv, för människan är ju farligast. Hon blev sååå besviken när hon såg sig själv så hon bara stängde igen. Ida dooog för hon hade redan kollat innan. Hon sa ju inget så jag gick dit och också öppnade (men jag hade i bakhuvudet att det skulle vara en bild på människan på något sätt) så när jag öppnade och såg mig själv så sa jag bara efterblivet:

- Jaaa..... Haha tror Ida har skrattat mest åt detta.

Blue Mountains - alla tjejorna (det blåste rätt bra hehe)

 

27/04 Nu sitter jag, Elin och Ida på greyhoundbussen som ska ta oss till Byron Bay. Idag har det varit helt okej väder, inte för varmt och inte för kallt. Vi vaknade runt åtta (låter som om vi vaknade av oss själva där men det säger inte ping i ögonen så tidigt, tyvärr) och åt frukost som består av kritvitt bröd, jordnötssmör, jordgubbsslyt, flingor och mjölk. Inte de mest näringsrika men vi sparade massa pengar. Halv elva checkade vi ut från chilliblue och begav oss till Hyde Park där vi skulle möta Inez! Såå himla mysigt att få träffa henne. Det var väldigt länge sedan vi fick till ett möte i Sverige ens så det kändes kul att vi fick till några timmar här istället, jag träffade henne dock den 25e dec när vi var ute men då dansade vi mer än pratade. Vi hade massor att snacka om och hon berättade hur hon bor, hon trivs hos familjen och med barnen hon jobbar med. Parken var jättefin och solen tittade fram ordentligt så det blev nästan lite väl varmt med jeans. Sedan gick vi till Mc'Donalds för att käka lunch (tog en wrap och tänkte på farmor) och sen var det dags för Inez att åka hem och Johanna och Madde att åka till flygplatsen vidare till Bali. Efter det kollade vi Sydneys shopping då vår buss inte gick förren 10 på kvällen.

Det känns såklart supertråkigt att de inte ska resa med oss men jag tror att det faktiskt blir bättre såhär. Vi har väldigt olika prioriteringar och olika sätt att se på hur vi ska resa osv. Det var kanske naivt att tänka att det skulle funka klockrent men jag trodde att vi var överens hur denna resa skulle gå till vilket vi märkte nog, alla tillsammans, att så var inte riktigt fallet. Men inga hard feelings utan tvärtom, är glad att de gör sin resa/grej! När de kommer tillbaka till Australien så ska de till Cairns och där ska ju jag förhoppningsvis jobba på en hästfarm, om jag får bestämma, så jag kommer säkert träffa dem mera.

Vi har gjort så mycket grejer här i Sydney under de fem dagar vi har varit här. Jag tror aldrig att jag har gått så mycket i hela mitt liv som vi gör här i Australien. Vi sparar in på ALLT. Tåg? Nope - spara 4 dollar och gå. Man ser ju massor påvägen men shit va det känns i kroppen när man går och lägger sig. Att vi inte riktigt sover så många timmar man egentligen ska göra gör inte saken bättre. Vi alla har haft träningsvärk lite till och från. Vårat hostel låg dock på ett suuperställe rent kartmässigt. Nästan mitt på Kings Cross så vi har inte haft de värsta avstånden till Opera huset, citykärnan och typ allt annat. Kings Cross var ju inte de trevligaste stället förut men de har verkligen "städat ur" uteliggare, knark och sånt men de klart att det är mycket folk på natten och så för klubbarna ligger ju kvar men på natten är ju vi en del utav dem som festar såå det har inte spelat någon roll alls. Vi har också träffat flera på hostelet. En svenska tjej och mycket tyskar.
De enda vi inte hann med som vi egentligen skulle velat göra är att åka till Manly Beach. Den dagen vi planerat att vi skulle dit spöregnade det och då är det ju inte såå kul att åka till en strand. Så den dagen sov Madde och Johanna och jag, Elin och Ida köpte lunch och slog till med glass! Chillade bara och planerade lite boende i Byron och snackade massa, mys!

Vi var ute två gångar här i Sydney - hihop klubben Goldfish jag skrev om förut och IVY. Det var den fetaste klubben jag någonsin har varit på! Googla! Den är så stor att det är två byggnader! Den ena byggnaden var det bara två våningar - ett jääättestort dansgolv som de hade byggt upp värsta DJ-båset så det kändes som om man var på Summerburst. Den övre våningen där vara bara en stor bar med bord man kunde sitta runt. Allt såg lyxigt ut och vi alla kände typ: vi är med i Gossip Girl! I den andra byggnaden så var det 6 våningar varav en hade en suuperstor pool! Det var danstjejer som gjorde värsta showen och allt var bara så himla häftigt. Filmat massor därifrån och det enda som är dåligt är tyvärr musiken. Här lyssnas det på ganska konstig house och det finns liksom inget man kan sjunga med i så det är lite synd. Dock en kul grej att det är svinpoppis med Shuffle-dans! Det var modernt hemma för kanske 3-4 år sedan men här är de riktigt duktiga. De ser verkligen ut som om de har tagit riktiga lektioner och inte som hemma - lärt sig från youtube och studsa omkring lite hlavdant. Plus att ALLA dansar, det behöver inte nödvändigtvis vara shuffle, men här dansar man. Kille eller tjej - går man ut så dansar man. Klart de super också men hemma så är det liksom status i att man köper sig in på ett "vipbord", vaskar skumpa och sitter ner hela kvällen på sture-p, det är mycket bättre här.

Eftersom att vi var tvunga att checka ut klockan 11 på morgonen och bussen gick 10 på kvällen så fick vi lägga väskorna i receptionen och då ville jag inte gå runt med datorn hela dagen men inte heller lägga den på hyllan så fixade in den i receptionen. Vi sa tusen gånger att vi får inte glömma nåt för receptionen stänger 9 (ibland tidigar om de inte har lust att stanna) och är våra grejer kvar där då så är det kört. Vi var "hemma" igen på hostlet vid 7 och tog väskorna ut till köket för att käka middag. Allt går bra, nudlar idag igen, och när vi ska byta om till mjukisbyxor för att ha på bussen så kommer jag på det: DATORN!! Helvetepissochfaaaanpåsammagång.... Kommer tillbaka till köket och tjejorna och berättar att datorn är kvar. Vad gör vi? Den svenska tjejen kanske kan skicka den eller Inez får hämta den dagen efter - tankarna snurrade runt gånger tusen. Då säger Elin att klockan är halv nio - det kanske fortfarnade är öppet! Jag skriker: STANNA HÄR (i köket) (och HAHA va vi har skrattat åt detta panikögonblick - som om de skulle börja gå utan mig?) kastar mig ner för trappen och YES det är öppet! Tack gode Gud och alla änglar, wihooo och partykänsla. Jag höll på att glömma kameran också på bussen när vi kom till Sydney också så nu får jag faktiskt stila till mig lite.

Bara nu på bussen så sitter jag på ensamt säte och har snackat massor med en tjej framför från Schwiez, Kim, och brevid mig kom det sen en tjej från England, Charlotte. Det är såå lätt att träffa folk och när man bara har sagt vart man är ifrån, ålder och namn så är man typ polare. Alla har ju liksom det sociala behovet så just nu känner jag mig huur lugn som helst över att jag ska bli ensam i detta löjligt gigantiska land.

Förresten en rolig grej som vi alla skrattat åt var när vi facetime:ade med pappa, Kristina och Ella var att internetet är ju såå segt så bilden fryste på deras telefon med jag, Elin och Ida hörde forfarande vad de sa. Då säger Kristina:
- Ååh nej nu funkar det ju inte igen, men då kan jag springa och kissa.
Då svarar pappa:
- Jaa bajsa i soffan är det bara du som gör Booboo.
Varav man hör hur nöjd Booboo svarar med ett MHM! Hahaha vi alla dog där.

Ledsen att det inte blir så mycket bilder här men det tar verkligen jättelång tid att ladda upp - nu har det ju dock kommit upp massor på facebook och några till på instagram för det går på nåt konstigt sätt snabbar och bättre via telefonerna.

Pusss

28/04 (ÄNTLIGEN) Framme i Byron Bay och såå himla fint väder! Vi alla kände att skulle vi åka till en storstad till utan att få träffa sol, strand och hav så hade vi blivit utmattade. Bussen rullade in här i lilla byn ungefär runt 11 och gick direkt till hostlet där vi fick reda på att vi har blivit uppgraderade till ett eget trebäddsrum! Lyxigt men jag hade faktiskt sett fram emot att bo i sovsal för första gången hehe. Men det får bli på nästa ställe så det är ingen fara. Det är såå himla fräscht här - jag har aldrig varit på ett bättre och större hostel som till och med har pool och ett fräscht och bra utrustat kök. 50 meter till matbutiken och 4 minuter till havet. Vi mår kan man säga.

Just nu står vi i tvättstugan och väntar på att det ska blir klart. Vi har handlat mat och god mat! Pastasallad med grönsaker till lunch och ris och köttfärsås med morötter och broccoli till middag. Ska bli skönt att kunna få äta lagad mat och inte bara nudlar. Till frukost (och håll i dig morsan) så äter vi ägg och havregrysgröt. Jag har aldrig ätit så bra frukost - oboy och klaramackor finns inte längre på kartan.

Vi håller alla tummar vi har att vädret håller i sig och ikväll blir det film och popcorn på hostlet, jag hoppas att jag får gå och sova tidigt också för nattbussen var hemsk denna gång. Iskall, proppfull och killen bakom mig rökte på i varje stopp vi gjorde - kände mig passivt hög typ.. Byron Bay, har hittills, levererat klockrent. Väldigt laidback livsstil, små mysiga affärer och surfare gånger tusen. Ska nog trivas här! :)

Pusss

 

23/4 idag kom vi fram till Sydney efter att ha åkt nattbuss i 13 timmar från Melbourne. Innan vi åkte sista kvällen så var vi ute och åt med kriss, Noel, Amy och Merrin - vi åt tapas och det var såå himla gott!! Idag har vi gått runt här efter att haft jätteproblem med att hitta hostelet och betalning osv, rörigt men nu är allt löst. Jag, Elin och Ida delar rum och Johanna och Madde sover i varsitt rum med 3 andra. Det är typ kul med hostel samtidigt som jag blir irriterad. Kryp i köket och det låter heela tiden, men det är bra att träffa folk och så - svår balansgång. Vi gick till operahuset via botaniska trädgården och det var såå fint! Satt där i nån timma och gick hem igen. 

 

14/04 Igår var ingen bra dag. Dagen innan det var det en bra dag. Jag flyttade in i lägenheten och tyckte att allting var kul. Handlade och bara boade in mig. Sen kom måndagen och det gick bra till en början - jag snodde wifi av butiken snett nedanför som säljer frozen yoghurt - och bara kollade film efter film, läste ikapp på alla bloggar. Åt maten jag köpt och lagat dagen innan och sen gick hela den dagen. Plötsligt kändes det pissdåligt. Värre än värst. Skrev med Kristina över messanger när hon föreslog facetime och innan jag ens kopplat upp samtalet så kom gråten och värken lämnade hela brösten. Lättnaden över att kunna andas igen och jag vet inte riktigt vad som hände. För jag längtar inte hem. Jag vill vara här, jag vill se mycket mer, jag vill lära känna människor jag inte har mött än och allt det som jag kom hit att göra vill jag fortfarande göra. Jag kände mig inte heller rädd eller ensam, det bara blev svårt. Och allt släppte på ca två sekunder (även om tårarna fortsatte) när jag fick se Dirren och Booboo i sängen, fick också se mitt rum som ser preciis likadant ut som när jag lämnade de. Tårarna rinner även nu när jag skriver men det är okej. Jag har ingen aning om varför men får helt enkelt tillåta mig själv att det blir så ibland. För jag ler också, skrattar och nästan studsar fram när jag är ute och går - för jag är glad att jag är här och jag mår bra. Mamma sa nån gång när vi pratade att det kommer bli en resa lika mycket i mitt inre som själva resandet i landet - och även om jag vet om det så är det svårt ibland. Det är också svårt att bli stor. För även om jag inte vet om de så tror jag att det egentligen är det de handlar om. Att jag ska bli stor, vuxen eller vad man ska säga, det är jättesvårt att förklara. Sedan hade jag inte förväntat mig att det skulle komma så snart. Jag har varit inställd på att jag kommer att tycka att det suger - men det gör jag hemma också, så jag ser inte det som en andledning att åka hem. Förutsättningarna hade varit exakt samma om jag bara bodde i typ Norrköping. Visst om jag hade varit tvungen att få komma hem så hade det absolut inte tagit lika lång tid men det är inte avståndet som jag tycker är jobbigt för jag vet inte ens exakt hur många mil det är emellan mig och min familj och alla jag känner så det spelar ingen roll. Det helt enkelt bara blev mindre bra just där och då. Och nu känns det bra igen. Mer än bra och ibland behöver det bara komma ut ur mig.

Det här blev nog mer pepp till mig själv och tankar som måste ut men det här är också en del av resan. Den lite tråkigare sidan - som jag helst hade klarat mig utan. Jag har haft sådana här perioder tidigare hemma också. När jag nästan grät varje dag och jag inte visste varför. Det bara var så och det kände såå himla bra när jag var klar, nu hade jag ju dock hoppats att de inte skulle komma och det kanske det inte gör efter den här gången heller men blir det såhär igen så skit samma. Då får det vara så. Jag tror att det mest handlar om att när jag är hemma kan jag vara ensam på mitt rum. Jag behöver inte ens höra att nån är hemma - men jag VET ändå om det. Jag har inget behov av nån annan just där och då (inte nu heller egentligen) men man bara känner att det är en annan människa nära en. Trygghet som bara finns att hämta kanske max 10 fotsteg bort. Men det beskriver egentligen inte känslan heller. För jag var inte otrygg eller rädd - det blev bara konstigt. Det helt enkelt blev en svag stund. Nu när jag läst igenom allt så ler jag. Sov gott!

19/04 Nu är tjejorna äääntligen hääär!! De kom tidig morgon, nästan på natten, så den dagen tog vi de bara lugnt, snackade ikapp, planerade lite och kom överens att vi ska ha gemensam matkassa osv. De var ju jetlaggade och jag hade knappt sovit någonting på den natten för jag var rädd att försova mig plus att jag var helt överexalterad. Alla trivs väldigt bra i lägenheten och vi har de jättemysigt att bara få vara tillsammans.
SÅKLART så går inte tågen just under den här helgen från Yarraville så vi har fått åka ersättningsbuss till Footscray sen Flinders och seeen ut till Chapelstreet där vi spenderade dagen igår. Det tog en och en halvtimme att komma dit så att dagen gick ganska snabbt för att sedan gå ut på kvällen. Johanna hade hittat nån kille på tinder och frågat om uteställen då han sa ett som hette WahWah (stavning?). Så vi googlade lite och det såg jäkligt bra ut så vi drog dit. Alla hade klädpanik och bara kände oss inte på topp rent utseendemässigt men när vi kom dit så var det lugnt. Det var supercoolt, bara massa skejtarkids med långt hår och keps - och jag har aaaaldrig sett så många snygga killar på ett och samma ställe. Kan bli farligt.. Dock var alla ganska korta men iallafall - vi hade en suuperrolig kväll och jag är såå inte klar med Melbournes uteliv. :)

Johanna har sån jäkla öroninflammation (eller vi misstänker att de är det då hon inte hör nåt och har svinont) så hon mår inte bra alls idag, det blev inte bättre av att vi drog ut igår direkt, så nu vill vi få iväg henne till läkaren. Idag blir alltså en lugn dag och vi ska köpa greyhoundpass och försöka boka eller kolla boende iallafall. Efter Sydney så ser det även ut som att vi bara blir tre - Johanna och Madde vill åka till Bali en månad. Jag hade önskat att att de kunde åka om en månad istället så får vi resa tillsammans men kan ju heller inte hålla kvar dem mot deras vilja hehe. De ska dock komma tillbaka till aussie efter den månaden så jag kan ju kanske möta upp de igen.

(Nu har jag försökt ladda upp bilder, men det är bara att ge upp.. Hinner komma hem innan de kommer upp via detta nät..)

 

 

09/04 Är jag gammal nu? Det var iallafall en jättelyckad dag! Vi åkte till South Melbourne Market och köpte kallskuret, serranoskinka och massa fina grönsaker. Fruktsallad och en väldigt konstig kladdkaka blev det också. Irene hade gjort en sån jäkla stor tårta som säkert var 15cm hög (mormor hon påminner om dig) och jag fick väldigt fina presenter. Vid 11 så sov vi alla så mer party än så var det inte, vilket passade väldigt bra.

 

Jag läser, läser och läser. Såå mycket böcker att ta igen, mamma du kan ta det lugnt, här blir det inte 50 shades eller samma bok miljoner gånger. Just nu läser jag Shantaram (Tomas om du läser detta, tror du skulle gilla!) som är sviinbra. Handlar om en kille som rymmer ur fängelset från Melbourne till Indien och shit - jag måste dit. Mamma vi kan väl backpacka?

 

Har nästan blivit till en vana att skriva ner minst en grej som farmor kläcker ur sig so here we go. Jag berättade för farmor att jag inte förstår hur de kan sitta i timmar och lösa korsord. Det är så långsamt och jag fastnar alltid och tappar tålamodet. Då svarade hon att man lär sig personen bakom, alltså som har konstruerat korsordet, så tillslut så lär man sig hur den tänker. "Så korsorden i expressen på vardagar slåss vi om, så jag brukar köpa den på eftermiddagen då är farfar inte hemma, men det behöver du ju inte berätta för nån." Hon har sina tricks den tanten. Måste ju bara påpeka att hon skrattar högst - åt sig själv. :)

 

11/04 Igår så städade vi ur Robert lägenhet där jag och tjejorna ska bo och HERREGUD jag har aldrig sett så mycket damm i heeela mitt liv. Det var helt ärligt vidrigt men nu är den såå fin! Jag vill flytta in nu nu nu men vi måste göra en nyckelkopia till mig så att jag kommer in och ut först. Vid 11 i morse så åkte vi även till flygplatsen för att lämna farmor och farfar så nu sitter de på planet. 

 

Just nu så sitter jag på Ziggys enbart för att de har wifi.

 

Pusss

 

 

 

05/04 Nu har vi kommit fram till Foster som vi ska spendera 3 dagar i och det har vaarit så himla roligt att få komma hit igen och se hur pappa bodde. Enligt Louise så har det inte ändrats i princip någonting då de bara använder huset här som ett landställe nu för tiden. Jag sover i pappas rum och förstår varför han trivdes. Vi var nere på stranden och gick i någon timme och jag tog fantsatiska bilder och då frågade jag mig själv: varför skulle det ens falla mig in att börja längta hem? Men det kommer väl de också, framförallt människorna som finns hemma. Sedan nästa dag så åkte vi till en marknad som de har varje söndag här med allt man kan tänka sig. Hundskålar, tofflor, tvålar och barnprylar så det var mysigt att få se. Vi har även åkte förbi skolan där Sue och Brian jobbade. Efter det åkte vi till Wilsoms Prom där det var jättefin natur och strand över där. Vi hade lite picnick med oss och sedan gick vi bara runt och kollade. Det tod ungefär hela dagen så när vi kom hem kollade vi på Pirates (JOHNNY DEPP<3) numero 3 och efter det middag. Vi tar det alltså bara lugnt.

 

Jag fyller 20 år om 3 dagar och jag tror aldrig att en födelsedag har känt mer oviktig. Det ska ju kännas kul men jag vet inte om jag vill riktigt. Jag kommer aldrig mer att vara tonåring. Hur konstigt är inte det? Och jag har aaalltid varit minst, lilla Klara, yngst som varit liten liksom. När man är 20 är man inte såå liten längre. Ida har alltid sagt till mig att hon är jätteglad för min skull att jag gör den här resan men hon har också lagt till att det känns så sorgligt också för att när jag kommer hem så kommer inte vi att umgås med våra kompisar på samma sätt. Då går inte längre någon av oss i gymnasiet, vissa bor inte hemma, reser och kanske pluggar på annan ort osv. Då har jag alltid svarat (och känt) att vi kommer att umgås men på andra sätt. Men för första gången så förstår jag henne mycket bättre.

 

06/04 Idag när vi vaknade upp så packade vi faktiskt ihop direkt på morgonen då vi ändrade planerna. Vi har åkt till Philip Island (för att se på när pingvinerna kommer upp ur havet och ska sova) vilket men gör när solen går ner. Från Philip island så är det i princip lika långt tillbaka igen till Foster, för att sova en natt till och åka hem imorgon, eller att åka direkt hem till Melbourne så då gjorde vi så istället. Men vi började med att åka till Tarrabulga Park som är världens sydligaste belägna regnskog. Såå himla häftigt - älskar naturen så detta var otroligt fint och sevärt. Vi valde att gå till en hängbro, som farmor och farfar har gått på förut när pappa var utbytesstudent, och det tog ungefär en timme genom den frodiga marken. Jag har nu ca. 10000 bilder på trädormbunkar. Man får heller inte glömma att mitt resesällskap är faktiskt 70+ så vi tar det ganska lugnt. Farmor trallar och vi tar andningspauser.

 

Efter det så åkte vi till en koala-park som vi faktiskt inte minns namnet på. Det var liksom inte sådär jätteviktigt, hehe, då det liksom inte var något zoo där man får röra dem utan de hade mer bevarat koalorna och hade byggt trätrall som man gick på så att man skulle komma upp lite från marken. Dit gick jag in själv då vi var framme halv fem och det stängde fem - och farmor och farfar har ju varit här en miljon gång tidigare. Efter det: Philip Island. Jag minns faktiskt pingvinerna sedan sist jag var här och då var det inte alls lika uppstyrt och stort "pådrag" som det är idag. Mycket mer arrangerat och så vidare men det gjorde ingenting man fick dock inte ta några som helst bilder. Med eller utan blixt spelade ingen roll så det förblir ett minne.

 

Farmor forstätter att leverera kommentarer. Jag har berättat om min kärlek till Pirates-filmerna som vi såg i Foster tillsammans med Daniel, och då Orlando Bloom för att han är dööösnygg, Kiera Knightly för att hon (dels bara gör bra filmer) men såklart också för att hon är en utav världens bästa kvinnliga skådespelare och sen dundundunnnn.. JOHNNY DEPP. Honom behöver jag inte ens förklara och då tyckte de att han var väl helt okej (han har ju trots allt en egen ö i Karibien) så då sa farmor: men den där Lepp.. LEPP!?

 

Vi stannade även påvägen hem från Philip Island till Melbourne på en bensinmack för att köpa vatten, då köpte jag även sura colaflaskor och när vi sätter oss igen i bilen förklarar farmor för farmor att jag har köpt gleléråttor. "Nej det gjorde jag inte? Colaflaskor." svarade jag då. Varpå hon svarar: men usch..

- Men vi åt ju dem i Malaysia senast!

- Jahaa, så då tycker jag om dem alltså?

Haha, det är liknande konversationer varje dag.

 

När vi var på McDonald's påväg ner till Foster (vi stannade i Leongatha, som jag för i övrigt älskar att säga, där pappa gick i skolan) för att äta lunch. Farmor ville ha wrap, som Angelica har lärt henne att äta vilket poängteras varje gång, och säger då när det blir våran tur:

- One wrap please. Problemet här blir då att det finns sex olika. Två olika grillade kyckling, två olika friterade kyckling och två olika med biff. Följdfrågan blir då alltså:

- Vilken av dem?

- Kycklingwrap. Fortfarande:

- Vilken av dem? Det finns då fyra olika kycklingwrap - friterade eller inte med olika såser. Då tyckte farmor att det spelar ingen roll så länge det är kyckling.

- Det spelar ingen roll bara kycklingwrap. Tjejen som jobbade där såg vid det här laget ut som om hon ville dö så då förklarade jag snabbt för farmor de olika alternativen och tillslut bestämde jag och bara drog till med någon utav dem. Okej farmor klar, farfar to go.

- Något annat?

- Ja, chicken nuggets, tack.

- Hur många?

- Chicken nuggets, svarar farfar och peckar på bilden uppe i menyn.

- Ja, hur många? Då svarar jag sex stycken för jag vet att farfar inte äter någonting i princip.

- Någon sås till dem?

- Det spelar ingen roll, svarar farfar då.

Jag tyckte så synd om denna tjej (eller så kasnke hon tyckte att det var kul) men någon mer efterbliven betsällning har jag aldrig varit med om, haha. Även här drog jag till med sötsur och sen var det klart. Efteråt förklarade jag för farmor att det är ungefär som att gå in på en restyrang och när servitrisen kommer och frågar vad man vill äta så svarar man: mat. Men som vi har skrattat åt detta besök på donken.

 

Ett favorituttryck som jag ska börja köra med också: Det är mycket med de jordiska. Signerat Laila Monica Persson - visdomsord.

 

JUSTE - en sak till! Jag blev stoppad av polisen och fick blåsa för alkoholtest. Såklart negativt men jag tyckte att det var otroligt roligt att få stanna! I Sverige är jag svinrädd för polisen när jag kör bil för jag får bara för mig att jag gjort nåt fel och de tar mitt körkort ifrån mig innan prövotiden är slut. Men det var superkul att första gången skulle bli i Foster av alla ställen.

 

Pusss

 

Farmor är ju en utav väärldens roligaste personer och jag måste bara skriva ner detta.

Hon vill ha hjälp med att skicka bilder till Olle och Lillemor för att visa hur det ser ut här i Coober Pedy. Då frågade jag om de aldrig har rest hit tillsammans?

- Nää, Olle är inte så kaxig svarade hon då, satte armarna på höften och forsatte: honom kan man ju blåsa omkull - puh! (blåsljud)

 

Såå vi skrattade!! I övrigt har de försökt att para ihop mig med en 22årig halvpolsk pilot som hade moppedmustach - inte alls attraktivt eller min typ helt simpelt.

 

Just nu är vi i Coober Pedy igen då vi har börjat göra resan tillbaka till Melbourne. Vi mår toppen och har fortfarande väldigt roligt. :)

 

Pusss

 

 Vi tog om hundra bilder då jag var - enligt farmor- petnoga med att klippans topp skulle vara med i bilden, att taket som hon står under inte skulle vara med och att hon skulle hålla kameran rakt.. Haha den här blev bra - bara två till med i bilden..

 

Outback! Känns helt galet vilt att vara i den här delstaten, tycker att den har ett bad-ass namn liksom. Körningen har gått bra och vi är nu i Alice Springs. Det är runt 40 grader och vi har precis badat i poolen här på motellet. Imorgon blir det Uluruh och sedan bo på lyxhotel då det inte fanns något annat boende ledigt runt klippan. Inte mig emot hehe!

 

Påvägen hit har vi också passerat Adelaide vilket var en suuperfin stad! Skulle lätt kunnat spendera en dag till där. Vi åkte ut till Glennelg där det var en stoor pir, där folk hoppade ner i vattnet, och en jättefin och lång strand. Det var bra väder (som vanligt) och vi hade en trevlig och avslappnande dag innan det var dags att åka vidare.

 

Yarrawille, myspark - där ska jag och tjejorna bo!

 

Trivs superbra och jag tycker att det är en superfin stad. Farmors favvo är ju Perth och hon tycker att Melbourne bara har massa kranar i en hamn, men jag tycker att staden påminner lite om New York, staden är väldigt stor och de har verkligen byggt ut den på både på höjden och bredden på bara några år, enligt de som är här lite oftare än jag själv. Jag känner även igen mig, på en viss plats iallafall, Sealand Aquarium tror jag att det heter, och jag mååste ha varit här när jag var här med far och bror för jag känner igen mig så galet mycket där.

Vi spenderar den mesta tiden i Robert och Adrians hus för de har ju snurrat runt nu massor innan bröllopet och köpt blommor, fixat tårtan, städat och bara haft allmänt mycket att göra såklart. Så vi har hjälpt till så mycket vi har kunnat och vi har varit runt här där de bor, i St Kilda, vilket är ett superfint område och huset har Robert total renoverat. Det är vääldigt fint med nära till Alma Park där det leker supermycket barn och massa hundar, men det är ju ett villaområde så som vi bor hemma så det är ju mer spännande att åka in till Melbourne. Jag har faktiskt inte vetat att Robert var såhär duktig på det han gör så jag är otroligt imponerad över huset. Vi har även varit och tittat i hans affär och på lägenheten där jag och tjejorna sedan ska få bo och jag blir helt överexalterad när jag ser framför mig hur vi gör frukost och bara liksom har vårt eget utrymme. Ska bli så himla kul! Lägenheten ligger i en annan förort lite utanför Melbourne (precis som St Kilda och Viksjö till Stockholm) som heter Yarrawille, ca 100m från tågstationen, om ens det, och det tar 15 in med tåget in till citykärnan. Iiiih det ska bli så himla kul!! Jag hoppas att tjejorna ska trivas lika bra som jag, eftersom att jag föredrar Yarrawill framför St Kilda, och att Robert städar ur inann vi flyttar in för just nu är det kaos haha..

Natt nummer två i Melbourne, när vi först kom hit, så hör jag hur det går nåt under min kudde. Blir livrädd och förstår (och blir helt övertygad) om att det är en spindel. En livsfarlig, bitande, mördarspindel. Så jag sätter mig upp, rycker åt mig mobilen, sätter på ficklampan och dum nog (fortfarande sittande i sängen) så lufter jag bort kudden. Allting sker i ultrarapid så det enda jag hinner se i ficklampslyset är en stoor svart spindel flygande på mitt lår och sen är den heelt försvunnen. Piper till och kastar mig ut i korridoren, springer till farmor och farfar, väcker båda i panik och eftersom att vi inte kunde hitta den så sover nu farfar i spindelrummet och jag med farmor. (Spindeln var troligvis inte alls farlig för den spindel i detta område, redback, som är farlig, blir inte så stor som den som var i min säng)

Vi har också varit och kollat på deras tomt i Trentham, grillat vid en liten sjö och matat hästar. Sett massor med vilda kängeruer som låg och chillade på en annans obebyggda tomt. Det var en väldigt mysig dag då även Adrians mamma, Joan, var med. En supergullig liten tant. Dagen efter *trumvirvel* så var det dags för BRÖLLOP.

Dagen började med att vi gick till kyrkan på en katolsk söndagsmässa där Adrian sjöng, han är religöst uppvuxen och är där varje söndag med Robert. Det var fint och de ber alltid nån person bära fram vinet och oblatpappersgrejorna som man äter och doppar i vinet, Guds blod och hans bröt osv, och då frågar de alltid först personer som är från någon annanstans eller som inte är med varje söndag, om man vill ge de till prästen, så jag och Helen fick äran att bära fram de till Father Barry. Lite kul att få lära sig hur det går till i en katolsk kyrka. Sedan gick vi hem igen, bytte om och sedan åkte farmor, jag och farfar taxi in till hotellet då grabbarna åkte innan oss för att fixa de sista. Cermonin var så himla fin, finns dock inga bilder eftersom att prästen egentligen inte får viga två män (så sorgligt och orättvist att vi inte har kommit längre 2015), men de sades väldigt fina saker och de läste upp sina löften till varandra och jag är så glad att jag fick vara med! Sedan blev det väldigt god mat och farfar höll de officiella bröllopstalet med en liten överraskning - pappa och Jannes sång! Vilket jävla succé det blev! Så himla roligt och den uppskattades av alla, vi delade även ut texten lite inann så det var många som sjöng med. Robert blev väldigt nervös innan han fick reda på var det var men blev sedan väldigt rörd.. Efter jättegod mat så åkte nästan alla hem till huset och så forstatte mottagningen här till de blev kväll. Robert och Adrian är supernöjda med dagen.

Farmor och farfar fortsätter att leverera med de mesta. Vi har mejlat till Sue och då säger de vad som ska skrivas och så skriver jag, annars tar det ca 4 timmar att skriva ett mejl. Ordvitsar, sång och ramsor blir det även en ny varje dag. Dagens: "När minnet var för kort, ramlar du i minnet bort." Dock så ska det vara en rad till men den kommer de inte ihåg just nu, ironiskt nog.

Vi planerar nu även vår nästa roadtrip, till Uluruluh, och det kommer ju ta sin lilla tid men det ska bli väldigt kul. För jag tror inte att jag själv skulle ha åkt dit. Vi har även blivit tipsade om en stad som är delvis byggd under jord och inbyggd i bergen för att den ligger i öknen så det blir för varmt, Coober Pedy heter den.

Pusss

Jag ar har och har inget internet.. Roberts dator dar det fattas tangenter :) aterkommer..

 

Pusss

Här är flaggparaden.

 

 

 

 

 

 Delfiiin - haha inte så bra bild men man så mycket bättre med ögan, jag hann bara inte med kameran samtidigt..