Klucksis

05/04 Nu har vi kommit fram till Foster som vi ska spendera 3 dagar i och det har vaarit så himla roligt att få komma hit igen och se hur pappa bodde. Enligt Louise så har det inte ändrats i princip någonting då de bara använder huset här som ett landställe nu för tiden. Jag sover i pappas rum och förstår varför han trivdes. Vi var nere på stranden och gick i någon timme och jag tog fantsatiska bilder och då frågade jag mig själv: varför skulle det ens falla mig in att börja längta hem? Men det kommer väl de också, framförallt människorna som finns hemma. Sedan nästa dag så åkte vi till en marknad som de har varje söndag här med allt man kan tänka sig. Hundskålar, tofflor, tvålar och barnprylar så det var mysigt att få se. Vi har även åkte förbi skolan där Sue och Brian jobbade. Efter det åkte vi till Wilsoms Prom där det var jättefin natur och strand över där. Vi hade lite picnick med oss och sedan gick vi bara runt och kollade. Det tod ungefär hela dagen så när vi kom hem kollade vi på Pirates (JOHNNY DEPP<3) numero 3 och efter det middag. Vi tar det alltså bara lugnt.

 

Jag fyller 20 år om 3 dagar och jag tror aldrig att en födelsedag har känt mer oviktig. Det ska ju kännas kul men jag vet inte om jag vill riktigt. Jag kommer aldrig mer att vara tonåring. Hur konstigt är inte det? Och jag har aaalltid varit minst, lilla Klara, yngst som varit liten liksom. När man är 20 är man inte såå liten längre. Ida har alltid sagt till mig att hon är jätteglad för min skull att jag gör den här resan men hon har också lagt till att det känns så sorgligt också för att när jag kommer hem så kommer inte vi att umgås med våra kompisar på samma sätt. Då går inte längre någon av oss i gymnasiet, vissa bor inte hemma, reser och kanske pluggar på annan ort osv. Då har jag alltid svarat (och känt) att vi kommer att umgås men på andra sätt. Men för första gången så förstår jag henne mycket bättre.

 

06/04 Idag när vi vaknade upp så packade vi faktiskt ihop direkt på morgonen då vi ändrade planerna. Vi har åkt till Philip Island (för att se på när pingvinerna kommer upp ur havet och ska sova) vilket men gör när solen går ner. Från Philip island så är det i princip lika långt tillbaka igen till Foster, för att sova en natt till och åka hem imorgon, eller att åka direkt hem till Melbourne så då gjorde vi så istället. Men vi började med att åka till Tarrabulga Park som är världens sydligaste belägna regnskog. Såå himla häftigt - älskar naturen så detta var otroligt fint och sevärt. Vi valde att gå till en hängbro, som farmor och farfar har gått på förut när pappa var utbytesstudent, och det tog ungefär en timme genom den frodiga marken. Jag har nu ca. 10000 bilder på trädormbunkar. Man får heller inte glömma att mitt resesällskap är faktiskt 70+ så vi tar det ganska lugnt. Farmor trallar och vi tar andningspauser.

 

Efter det så åkte vi till en koala-park som vi faktiskt inte minns namnet på. Det var liksom inte sådär jätteviktigt, hehe, då det liksom inte var något zoo där man får röra dem utan de hade mer bevarat koalorna och hade byggt trätrall som man gick på så att man skulle komma upp lite från marken. Dit gick jag in själv då vi var framme halv fem och det stängde fem - och farmor och farfar har ju varit här en miljon gång tidigare. Efter det: Philip Island. Jag minns faktiskt pingvinerna sedan sist jag var här och då var det inte alls lika uppstyrt och stort "pådrag" som det är idag. Mycket mer arrangerat och så vidare men det gjorde ingenting man fick dock inte ta några som helst bilder. Med eller utan blixt spelade ingen roll så det förblir ett minne.

 

Farmor forstätter att leverera kommentarer. Jag har berättat om min kärlek till Pirates-filmerna som vi såg i Foster tillsammans med Daniel, och då Orlando Bloom för att han är dööösnygg, Kiera Knightly för att hon (dels bara gör bra filmer) men såklart också för att hon är en utav världens bästa kvinnliga skådespelare och sen dundundunnnn.. JOHNNY DEPP. Honom behöver jag inte ens förklara och då tyckte de att han var väl helt okej (han har ju trots allt en egen ö i Karibien) så då sa farmor: men den där Lepp.. LEPP!?

 

Vi stannade även påvägen hem från Philip Island till Melbourne på en bensinmack för att köpa vatten, då köpte jag även sura colaflaskor och när vi sätter oss igen i bilen förklarar farmor för farmor att jag har köpt gleléråttor. "Nej det gjorde jag inte? Colaflaskor." svarade jag då. Varpå hon svarar: men usch..

- Men vi åt ju dem i Malaysia senast!

- Jahaa, så då tycker jag om dem alltså?

Haha, det är liknande konversationer varje dag.

 

När vi var på McDonald's påväg ner till Foster (vi stannade i Leongatha, som jag för i övrigt älskar att säga, där pappa gick i skolan) för att äta lunch. Farmor ville ha wrap, som Angelica har lärt henne att äta vilket poängteras varje gång, och säger då när det blir våran tur:

- One wrap please. Problemet här blir då att det finns sex olika. Två olika grillade kyckling, två olika friterade kyckling och två olika med biff. Följdfrågan blir då alltså:

- Vilken av dem?

- Kycklingwrap. Fortfarande:

- Vilken av dem? Det finns då fyra olika kycklingwrap - friterade eller inte med olika såser. Då tyckte farmor att det spelar ingen roll så länge det är kyckling.

- Det spelar ingen roll bara kycklingwrap. Tjejen som jobbade där såg vid det här laget ut som om hon ville dö så då förklarade jag snabbt för farmor de olika alternativen och tillslut bestämde jag och bara drog till med någon utav dem. Okej farmor klar, farfar to go.

- Något annat?

- Ja, chicken nuggets, tack.

- Hur många?

- Chicken nuggets, svarar farfar och peckar på bilden uppe i menyn.

- Ja, hur många? Då svarar jag sex stycken för jag vet att farfar inte äter någonting i princip.

- Någon sås till dem?

- Det spelar ingen roll, svarar farfar då.

Jag tyckte så synd om denna tjej (eller så kasnke hon tyckte att det var kul) men någon mer efterbliven betsällning har jag aldrig varit med om, haha. Även här drog jag till med sötsur och sen var det klart. Efteråt förklarade jag för farmor att det är ungefär som att gå in på en restyrang och när servitrisen kommer och frågar vad man vill äta så svarar man: mat. Men som vi har skrattat åt detta besök på donken.

 

Ett favorituttryck som jag ska börja köra med också: Det är mycket med de jordiska. Signerat Laila Monica Persson - visdomsord.

 

JUSTE - en sak till! Jag blev stoppad av polisen och fick blåsa för alkoholtest. Såklart negativt men jag tyckte att det var otroligt roligt att få stanna! I Sverige är jag svinrädd för polisen när jag kör bil för jag får bara för mig att jag gjort nåt fel och de tar mitt körkort ifrån mig innan prövotiden är slut. Men det var superkul att första gången skulle bli i Foster av alla ställen.

 

Pusss