Att skriva

Jag har ju skrivit tidigare att jag vill ha kvar denna sida för att jag vill kunna se tillbaka på det som redan finns här och att jag kommer att skriva om det händer något stort eller bara när jag vill skriva och jag kom på exakt nu att vafaaaan - det har ju hänt huur mycket som helst och jag har inte skrivit ett piss. Såå till och börja med, för att friska upp minnet, jag är 19 år nu och gått klart skolan. Min största, högsta och fetaste dröm - SKOLAN ÄR ÖVER. Hur det känns? Egentligen inte helt okej. Jag hade dock väärldens mest perfekta student! Alla var där! Angelica från Schwiez missade det inte ens. Jag grät av glädje hela dagen tror jag och åkte med Elin och Idas flak istället för med min klass. (Bra beslutat och att jag vågade avstå min egen klass) Dom hade suupertråkigt och vi hade suuperkul! Jag har ju alltid lagt skulden på skolan att den har tagit min tid, den har hållt mig fast i ett land och klimat som jag inte vill vara i eller så har jag bara inte haft full peace med hela skolgrejen. Vilket jag fick under min gymnasietid. Jag har lärt mig såå mycket om mig själv och världen som jag bara vill fylla på - helst varje dag - men det har nu avtagit för att skolan är slut för att jag får ingen utvecklan i att stå i en Filippa K butik, som jag gör idag. Det finns ingen som helst utvecklan i att svara på vad kläderna kostar - även om det är så mycket mer arbete än så och jag tycker faktiskt att det är vääldigt kul så nu ska jag inte vara den som är den. Men jag sakmar att lära mig, att diskutera i timmar om ett ämne som är otroligt intressant och rellevant både för omvärlden och mig själv. Jag saknar att lära mig. Att utbilda mig. Att få ställa frågor och få smarta och välutvecklade svar. Att lära mig av andra. Att få lyssna på någon som vet mer än jag. Att få en föreläsning om något jag inte har vetat om tidigare. Att få läsa. Att få en uppgift - vare sig det är en analys om feminism eller om jag ska gestalta en känsla via fotogarfi eller illustration. Att behöva göra något för att prestera. Skolan helt enkelt. Ingen är mer förvånad än jag. Men det är lugnt - jag kommer plugga mera - någon gång :)
 
Okej: kanske det största ever äääär: ELLA. Det är min (nu 1 år!) helt perfekta, sötaste, underbaraste, finaste och gosigaste lillasyster. Ett av mina absoluta favoritljud är när Ella skrattar - sådär bubbligt och barnsligt som bara småbarn kan - det värsta? Det är nog att de försvinner.. Alla positiva ord som finns att säga om den där krabaten stämmer. Hon håller på att få två tänder och hon kryper endast så liite seg kanske egentligen men jag önskar att jag bara fick bära henne hela tiden för det kommer inte dröja länge innan hon inte vill det, så för mig gör det ingenting. En 10 kilos klump är hon just nu och den 23e oktober fyllde hon 1 år. Jag är storasyster och jag tycker jälv att jag axlar rollen otroligt bra, såklart. Jag ska lära henne allt jag kan, om hur viktigt det är med empati och att vara snäll, om hur världen ser ut och värdet i att få se och uppleva andra kulturer, att få lära sig ett språk, att man kan hjälpa andra och hur viktigt det är att tillåta sig själv att få vara ledsen för att bli starkare, att man inte behöver vara rädd för allt som vissa är och hur kul det är att dansa, hur oviktigt det är med att vara "cool", att få känna ett samband med ett djur och hur kul det är att spendera tid med de man älskar, man ska vara glad och inte nöja sig med vad som helst, men ibland får man också ta ett snedsteg eller skita lite i om det inte blir helt perfekt - för vem är det? Listan går att göra lång. 
 
Jag har haft körkort i över 1 år. 11 oktober 2013 tog jag det, det är också en stor grej och jag har inte skrivit någonting om det...! Att skriva - det borde jag göra mer. För mig själv, för hand eller här men skriv ner saker Klara - för du glömmer. Även saker som är viktiga för dig. 
 
Sen igår eller idag eller om det blev klart i förrgår? Den 3e februari så åker jag, farmor och farfar till Kambodja i 17 dagar, sedan Perth i 5-6 sedan Melbourne där dom åker hem och jag stannar kvar. Jag vill åka NU. Men tror att det är bra med några löner till, att ställa in sig - både jag och kanske framförallt mamma.. :) Nästintill obegränsat med tid har jag sedan i det förskräckligt stora landet AUSTRALIEN. Då måste jag kleta ner lite snack och bilder här.
 
Från i somras på mig och ida när vi var ute och käkade och Boboo på studenten :')
 
Den här dagen var jag bäst, oavsett. Och stolt, över mig själv.
 
Ella 1 år
 
 
Pappa och Kristina var i Florida i 5 veckor, jag och Ida åkte ner de sista två.
 
 
Pusss

RSS 2.0