Klucksis

 19/20.02 Jag har landat på Nya Zeeland! Flyget gick såå bra, var inte rädd en enda sekund, för att jaa sen inflygningen till Perth så har jag varit flygrädd men inte längre verkar det som haha. Eftersom att planet inte gick förren halv tolv på kvällen så har jag haft en heldag med Jamie, och världens största spindel på väggen, de har tittat på när jag har packat med andra ord och sedan hade vi middag på hans resturang. Jag började grina redan när vi tog spårvagnen in till stan för att det var jobbigt att lämna St Kilda och då blev det på riktigt, jag ska åka. För packa väskan har jag gjort extremt många gånger i detta land så det kändes inte sådär speciellt. Samlade ihop mig ganska fort och sedan käkade vi, skrattade, pratade på som vanligt. Sedan kom taxin då började jag grina igen. När vi var framme så checkade jag in och blev av med väskan. Då gick vi ut igen och väntade på Jamies taxi, var ändå så himla tidig, som skulle ta honom tillbaka till stan och då blev det gråtfest. Så himla jobbigt. Han var så ledsen, jag var så ledsen - vi har ju hängt sedan slutet av juni nästan. Får se hur det blir under denna månad vad jag känner så får vi se om vi kanske kan mötas upp på Bali. Förresten kommer Johanna och möter mig där! SÅ kul. har ju inte träffat henne sedan Australien i april (?). Helt sjukt längesedan.

Något som jag önskar att jag var bättre på är att skriva ner vad jag lyssnar på för musik, för det tror jag att jag kommer tycka är kul att kolla tillbaka på. Jag vet ju vilka låtar jag kopplar till Australien men vill verkligen minnas exakt. Lean On med Major Lazer (som jag sett live i Melbourne) (var tvungen haha!) det är min, Elin och Idas låt den tiden vi reste, den spelades liksom öööverallt, hela tiden. Jag har Keh San (stavning?), Jessies Girl, Hold back the River, King, A thousend Miles, och Georgia med Vance Joy från farmtiden (massor med flera), I'm gonna be (500 Miles), Music Matters - SÅÅ JÄVLA BRA, God is a DJ, Inspector Norse, Blinded by the Lights, och Runaway med Galantis när jag och Jamie bilade, Locked Away är för mig Lakeland och Bullit är min Cairns-låt. När jag bodde med Kriss och Noel så lyssnade jag baara på The Weeknd's - då nya - platta och Lucifer med Jay-Z varje dag innan jobbet för att känna mig badass och såklart alltid: Beyonce med hennes - då nya - Runnin' (lose it all).

Haha en annan grej: laddade ner Zara Larsson och Noel Flikes podcastavsnitt när Zara mötte Bieber och det var såå himla roligt men till något ännu roligare: Petra Tungården och hennes kompis Linn (efternamn vet jag ej - hon är inte "känd" hehe). Petra fyllde 28 år i veckan, vilken inte alls är gammalt, men hon fick väärsta chocken. Hon fick googla vad Bea (som inte är ett nytt ord i internetvärlden) vad de ens betydde och även uttrycket: Netflix and Chill. Hahaha jag doog av skratt. Så himla kul ju. Och ännu roligare att dagen innan Jamie fyllde trettio så frågade han samma sak :') och dessutom inte trodde på mig när jag förklarade. Undrar när jag får börja googla saker. De pratade också vidare om att de nu för tiden blir irriterade på om musiken är för hög på en resturang så att man inte kan konversera och det har jag eeh kanske tyckt i typ två år.

När vi är hemma och har handlat och mamma fyller kylen så säger hon nästan jämt, om jag är i köket: Nu känner jag mig rik. Den komentaren har jag liksom aldrig riktigt förstått till 100% men det var en eftermiddag efter jobbet som det var jäättefint väder och de blåste åt rätt håll så man kände havet i luften. Då öppnade jag typ alla fönster i hela lägenheten och bara låg på mig nybäddade säng och luktade, de är Ferdinand och jag by the way, men då kände jag att japp. Även fast det inte är min lägenhet som jag bor i, även om jag inte är rik så kände jag mig ruggigt rik på att få ha havet i mitt rum. Sedan om jag en dag kommer känna så för morsans alla böner, och grönsaker som hon köper och "känner sig rik över" det är en annan femma. ;)

Positiv sak med Australien. Stockholmshetsen finns inte här. Vilket make sense men ändå! Det hade kunnat finnas Melbournehets och alla större storstäder men de har ingen vidare stil och de som har det, kul för dem. Det finns liksom inte en jävel som har brytt sig om att jag fortfarande har en Iphone 4 (!) och en sketen Samsung efter min farmor. Pratade med Andreas i två och halvtimme, en natt för honom - en dag för mig, och då när faktiskt ganska många frågar mig: vart är du ifrån?
Jag svarar: Sverige.
Aah Switzerland is soo pretty!
Jaa, men jag är från Sweden.
De vet liksom inte ens skillnaden på vårt pluttland. Och det spelar ingen vidare roll heller, även om jag blir lite mer störd varje gång - för mig är det faktiskt mitt land, amerikaner är värst. Andreas svarade med ett: aaah, de är fan sant...! Japp. True.

Jag har haft en sådan feeet craving på Korvstroganoff på senaste att det är helt galet. Den där såsen med kladdigt ris asså såå himla gott! Jag saknar också Lilla Berlin-serien på baksidan på Metro tillsammans med att jag läser högt horoskopen för alla som var på tåget, alltså i mitt sällskap, när vi är påväg till skolan. Roliga tider faktiskt. Saknar Carina på UBG, var längesedan man fick tolka något som hon tog fram i all oändlighet, vrida och vända tills skulpturen, tavlan eller var det nu var blev något så himla mycket större. Det har jag också kommit på: kanske ska bli konsthistorialärare och vara lärare på Konstfack. Hur fett hade inte det varit? Det satt förresten en tjej brevid mig på spårvagnen häromdagen och hon bet på naglarna. Höll på att slita av henne handen, guuuuud vilket nervöst jobbigt-stress-beteénde! Fast jag vet exakt hur det är. När man börjar och får tag - hela min mage dunkade och sen blev det lugnt när man bet av. Låter både äckligt och creepy men jag har förstått nu i efterhand, när jag har slutat, att det var nog någon stress för mig i de hela. Skulle alltid hålla på med handen runt munnen och det bubblade i mig när jag bet - nu är jag lugn, lite iallafall, på ett annat sätt antar jag för det ffinns inte ens i huvudet längre.

Jag, Jamie, Caltek, Sean och James (som bodde i Lakeland samtidigt som Jamie och lite mig) var och bowlade i Melbourne Central för om man spenderade 6 dollar var i baren så fick man en bana. Om man bara hade gått ihop och köpt en bana hade det kostat 14 dollar var. Sjukt bra deal och en Jack Daniel's och cola senare drog vi på oss bowlingskorna och jag körde skiten ur alla killar. Jag vann och ganska överlägset också - till och med en strike! Wiihoo! Dagen efter fyllde Jamie 30 och han var inte ett dugg sugen på att fira - de enda han ville var att inte sova i en våningssäng med sin bästa polare under på sin födelsedag. Så jag hade fixat hotell (och ville egentligen ha överraskningsfest för honom på fredagen så kunde vi alla gå ut men då jobbar han.... Fick inte till det alls så tillslut sa jag bara att jag hade tänkt att vi kunde ha fest och det ville han absolut inte så det var ju tur att det inte blev av hehe) och den sängen var helt sjuk. Jag sov ju ofta (hela tiden) med Jamie i en 90cm våningssäng och även när jag är "hemma" så har jag 120cm men det är bäddsoffa - stoor skillnad. Jag bara ropade av glädje när jag kröp ner bland rena vita sköna lakan och ett tungt duntäcke, fyra kuddar och jag inte blev tvingad till att ligga på sidan om Jamie låg på rygg. Käkade middag ute och la oss tidigt. Det var den dagen. Vi, eller jag hade ju inget jobb sista månaden, så Jamie var ledig dagen efter också och då såg vi The Choice. Så himla fin även om det märktes att Nicholas Sparks börjar få slut på kärlekshistorier, vissa scener var väldigt inspirerade av The Notebook. Men superfin ändå! Jag grät.

Sitter faktiskt fortfarande på flygplatsen eftersom att jag inte får checka in på hostlet förren 14.00 och klockan slog preciis 07.00 -.- men det var enbart för att världens gulligaste dam i Informationen (jag ville veta vart bussen gick ifrån) sa att hon inte tyckte om att unga flickor gick runt mitt i staden ensam utan att veta vart hon är. Nu hade jag faktiskt tänkt att jag skulle frulla här, vägde mellan laxsushi och Gyllene Måsen men fick bli KFC :') . Har blivit torsk på laxsushi och en del av de svarta rullarna. Iallafall så hiimla snäll! Hon var bara volentär dessutom, och frågade direkt, när hon såg min rygga antagligen: Vilket hostel ska du bo på? Jag kan den här stan utan och innan. Glennys hette hon också, såklart!

Juste: mitt favorit skyltfönster på Collins Street är Dolce Gabbana i Kendall Jenner anda, när hon gick för antingen D&G eller om det var Marc Jacobs när 50 modeller hade likadana vita skjortor instoppad i strassklädda shorts/trosor, såå himla fiint!

Vilket år, eller nästan, 350 dagar exakt, det har varit i Australien. Är såå glad att det allra mesta finns nedskrivet, skulle vara jobbigt att skriva om allt allt allt men ni fattar. Har nog mest landat i mig själv. Jag har alltid kunnat umgås med mig själv och behöver vara själv ibland för att orka vara med andra och vara social men det känns ändå ännu starkare som att jag har connectat med mig. Jag mår bra. Känner mig stark och börjar nog växa upp till den vuxna personen jag ska bli en dag. Absolut det finns supermycket kvar att upptäcka om mig, andra, och många fler delar av jorden att se men är så himla nöjd över den här tiden, so far. Man får ju ta en bit i taget så är det ju hela tiden och det klart att det kommer komma nya tiden i mitt liv som gör att jag fortsätter att utvecklas. Tycker alla ska ge sig själv en tid för att leta reda på vem man är, eller vad man tycker innan man är med någon annanför resten av sitt liv. Har varit ascoolt att kunna reflektera såhär mycket och hela tiden gå efter: vad vill JAG göra? Riktigt själviskt rakt igenom men har aldrig känt mig rädd. Jag har gått på magkänslan många gånger. Absolut, fick packa ihop för att dra till en farm mitt ute i jungeln bara nästa dag men var aldrig rädd. Visst jag grät första dagen jag kom dit men älskade stället redan slutet av den veckan. Det här är det jag har velat göra sedan Angelica åkte första gången och nu är ca en tredjedel kvar bara tills jag är i Sverige igen. Jag har gjort den här resan för att jag har velat de. Fråga alla i min klass från gymnasiet så sa jag varje dag att jag mååste ut i världen - fatta vad coolt! Och det är endå en del som skriver till mig: tänk att du gjorde det!
Det har jag också upptäckt, att även om jag har mött vänner här som betyder såå himla mycket så saknar jag mina vänner från Sverige maassor. Att inte behöva förklara varje gång jag träffar nån ny vart jag är i från och liksom, vara trevlig och sälja in mig haha. Det vi har, tjejerna och hur töntigt de än låter men, Guilden, det har inte många, har jag förstått. Det är inte många gäng som hänger hela tiden under så lång tid. Och det har säkert hänt grejer under tiden har varit borta och jag kommer vara hemma under sommarn och ha kul men sen dö för att jag vill bara vidare igen men då får det vara så.

En iakttagelse (inte lämnat flygplatsen ännu): vågar säga till 90% av NZ'as urinvånare är så. Himla. Feta! GALET överviktiga.

Wow! Tack Glennys för att du tvingade mig att stanna här - fick ju massor skrivet! :)

En sak till: jag har på mig mina sockor från Rusta i mina Birkenstock - jag fryser ihjäl så orkar verkligen inte bry mig. Har hellre tår på fötterna.

Pusss