Klucksis

04/06 Sedan fick jag jobb! Australian Muster Experience är namnet på företaget och nu kommer ärlighet: jag grät första kvällen jag kom hit. Det var och är bra men jag hade föväntat mig annat. För det första så fick jag jobbet genom en agency som heter Happy Travels och när allt var klart så säger hon till mig:
- That will be 150 dollars.
Och jag fattade iiingenting. Va? Ska jag betala för att få jobba? Då tog hon tydligen betalt för att jag hade gått genom henne. Helt jäkla sjukt! Jag hade kunnat ringt själv från min telefon istället för hennes för det var typ de hon gjorde för mig. Det värsta var nog att när hon såg mitt ansiktsuttryck så svarade hon:
- Oh, I did not tell you?
NÄÄÄ det gjorde du inte!! 150 dollar liksom................

Men nu är jag här och fick ett litet meltdown när jag kom hit. Blev hämtad från Cairns klockan 12 på dagen för att vara framme i Mossman 3, väntade på Gordon (ägaren av farmen) till fyra och var på farmen 5. Här var jag föör hungrig till och börja med och då skulle han börja visa oss farmen på ca 460 hektar. Asså där ville jag dö. Sedan lämnade han av oss, jag kom hit med två tyska tjejer Jen & Alina, för att börja mata hästarna direkt. MAAT - fortfarande. Var klara med alla hästar vid 8 och då började vi med middag. Jag var så trött och hungrig så ja jag grinade. Plus att vi kommer inte få några pengar vilket Happy Travels lovade. Man får pengar om man gör en hästtur men det får bara Neave, en tjej från Irland, göra för att hon gör det bara. Och så är det.

Men nu har det gått två dagar och jag åker absolut inte härifrån. Jag älskar det. Absolut de är hårt jobb för ingenting men jag tycker jättemycket om alla som är här: Sara från England, Luca från Italien, Samona från Holland, Neave från Irland, Jen och Alina från Tyskland och jag. Alla är mellan 20-28 också så vi har riktigt kul också. Hundvalpar, getter, höns och hästar. Mmmm jag gillar! Det är såå sjukt mycket insekter på kvällen, mycket caintods (blääää) och spindlar i massor men det är cool. Mycket vildhästar som de fångar och rider in själva, ovant men häftigt. De är riktigt hårde med djuren som jag får panik över men det är så de funkar här. De har rodeo varje fredag med tjurar så får se hur jag gillar det. Det är riktigta cowboysare här och tyvärr homofobiska. Helt galet - trodde att det var bara på film fortfarande, helt öppet dessutom. De första 5 minuterna i bilen efter att Gordon hämtade upp oss så hade han redan lagt ut att det är fel med två killar. Blir så trött.

Jag går upp först av alla och äter frulle runt halv 6 och de andra vaknar runt 6, tar in hästarna för att ge dem frukost, släppa ut de igen och beroende på om vi har turer så måste vi öppna affären, hämta kunderna eller bara göra andra saker på gården. Heltids jobb verkligen. Igår fångade de två nya vildhästar så nu ska vi nog börja hantera de så att de blir vana med människor. Riktigt häftigt.

08/04 - Dag 4. Dagarna bara rullar på och jag kommer in i gårdhänget mer och mer. Neave är en riktig badass-woman, herregud va hon kör. Äter typ ingenting för att hon bara stressar runt för hon är liksom bossen över oss. Har ett jävla morgonhumör och är helt öppen med att hon är en bitch.

Igår fick jag och Simona följa med ut till outbacken - där de har guldgruva så vi fick bryta guldet och hjälpa till med att sortera järnprylar som de ska bygga med. Vi fick gå ner i gruvan och fyyy - jag är stolt över mig själv. De första vi såg var en stooor spindel som sprang förbi och sedan bara gå djupare till caintoads och fladdermöss. Holymoly. De bor ute i tält där och bara letar och letar efter guld.

Konstigt de där med att gå upp innan solen är uppe och sova igen när solen har gått ner för länge sedan. Men jag gick och tänkte på det idag att jag är fett nöjd. Lycklig och så pleased. Åh, det är också en grej - enbart engelska här. Finns inte ens en chans jag skulle dra ett svenskt ord för då fattar ingen så blev otroligt konstigt när jag ringde hem första gången. Det är ju inte svårt att prata svenska men det blev bara helt ovant.

18/06 - Dag 14. Min älskade Iphone har dragit sitt sista andetag. Och det gör ju egentligen iiigenting men lite bökigt med min bankapp för att föra över pengar och 2000 bilder (på Booboo framförallt) + MUSIK. Nu blir det cirka 76 dagar till utan min musik...

Sarah och jag var påväg upp till baren när vi går på gångvägen och det rasslar till i skogen - vilket det gör hela tiden eftersom att det är en skog - och ut kommer en orm. En låång smal grön orm. Aaaah! Men Sarah hade sett en likadan en vecka tidigare så hon visste att den inte var farlig.
- It's harmless! It's harmless! Fortfarande viftande och stampande som en höna på samma ställe.

Vi har haft ett bröllop här på går'n. (Förlåt) förjävla dålig smak på hela grejen. De hade sprayat vita träd med små lampor i, fågelburar som var vita med plastblommor och ljus i överallt och en klänning med ett metallicspänne i guld runt bruden. Men det var verkligen country och passade paret så det var ju tur. Vi fick servera fingermat, plocka disk, stå i kök och bar. Bara vara där och hjälpa till helt eneklt. Jag grinade hehe och speciellt under talet som bruden gjorde till sina syskon - då ville jag bara ha mina egna här.. När de kom dagen innan för att sätta upp allt så frågade jag han som var bestman: "Oh, so you are the broome? ... Eeeh the Groome?" Oops.

Jag fick följa med på en tur också! Äntligen fick jag rida lite och det var ju såå coolt! Vi bor i Whyanbeen Valley, 20 min utanför Mossman som ligger ca 2 timmar norr om Cairns, vilket är bara som en gräsplätt mitt i världens äldsta regnskog. Så fatta vilken natur de är här! Vi red förbi tjurarna (som jag inte alls gillar - livrädd) men också vildhästar då vi kom ut genom regnskogen till en annat dal. Bara satt och njöt, helt fantastiskt. Vårat "hus" är faktiskt i hästarnas hage så ibland så är de inne i vårat "vardagsrum" (vi har sittingarea utomhus under tak).

Vi har haft en dagsshow där de visar hur man driver boskap, första steget när man bryter en häst från de vilda, tjurar och bara hur allt går till med hundar och aa allt. Då ingår också mat så då blev det servera och så igen. Riktigt bra show även om jag föredrar kvällshowen, som vi hade igår. De visar egentligen samma saker men det var coolare när de mörkt, de tände brasa plus att Johnny körde lite rodeo. Så det var första gången jag såg en människa sitta på en tjur. Jag trodde att jag inte riktigt skulle gilla de - det är ju bättre att inte sätta sig på ett galet djur och jag föredrar de väl inte riktigt heller men jag vet inte.. Det är vardagsmat här så det blir mer nomalt på nåt vis - alla kör rodeo och det var coolt. Riktigt nervigt och isit i magen, iiiiih shit.

På tal om Johnny hmm svinsnygg men tyvärr tillsammans med en utav Gordons fyra döttrar, Simone. Plus att han är lite för ung, tror att han bara är 17 men har skägg och allt så han ser mycket äldre ut. Iallafall, efter showen så skulle de driva ut tjurarna tillbaka till deras hage så Gordon berättade för Luca: lämna inte baren ("The Venue") för då kör ni in i våran formation. Så jag, Simona och Luca stannade kvar och städade, diskade och gjorde allt. Då hade det gått en timme och Luca tänkte att nu måste de ju vara klara. Så han tog bilen medan jag och Simona började gå med getterna, som hade varit med i showen och en shetlandsponny, Elivs. Svinnöjda och glada trallade vi på - hur ofta är man ute och går med två getter och en ponny liksom? Tills vi hör en fyrhjulsmotor. Nu kommer det ju nån, tänkte vi då. Gordon kommer runt hörnet, ser oss och paniken i hans anikte:
- WhatthaFUCK are you doing HEre!!?
Eeeeh gör vårt jobb? Tar tillbaka djuren? Uuum.. Fattade nada. Då berättar han fort som fan att bakom honom så rider Johnny, Neave, Steph och Sarah med 50 tjurar. Helvete! Vad gör vi nu då? Man kan inte springa med två getter (bara att informera) och det fanns ingen vidare tid heller. Så vi sprang ner i diket. I diket med en ponny och två getter.
- Girls, stay quiet and don't look at the bulls!
Jag var dels rädd att stå i diket med högt gräs omkring mig för det är ormarnas paradis och att 50 tjurar skulle passera ca 1,5 meter ifrån mig. Herregud. Men det gick bra, det var två tjurar som vände sig mot oss och kollade men de gjorde aldrig nåt. Pjuuuh!

Ibland får vi hämta kunderna från där de bor och när jag och Simona hämtade upp tre personer så började vi prata om de utövade nån sport. Då spelade en kille rugby och Simona ville fråga om han var på en hög nivå.
- So are you high?
- Eeh, sorry, what?
- Yeah, are you high? You know, high?
Haha där dog jag, för jag fattade vad hon ville men han trodde att hon frågade om han var hög alltså drogpåverkad. Mina tårar bara rann, frågade en kund om personen var hög haha.. Hon råkade dagen efter plocka upp fel folk i bilen också. Svängde in på ett hotell och då kom det bara fram två damer, runt 50+, som läste på hennes t-shirt: Daintree Station. Och det finns många som heter Daintree någonting, Daintree Waterfalls osv. De var ju så glada och bara hoppade in så när Simona säger:
- So that's interesting that you are doing a quadbiketour!
- Eeum that was not in the folder..
Haha så då var det bara att vända och lämna tillbaka damerna.

Vi har varit nere vid campet som de har här och hälsat på Steve och Steph som är här på deras smekmånad. De är så roliga och annorlunda. Steph är 27 och Steve 42 och de har packat hela deras bil, deras 2 bullmastiffhundar och tält för att resa runt Australien i två månader. Varje kväll är det brasa och Jack Daniel's med cola. Gordon säger varje dag: It's good to be alive! Förutom häromdagen då Luca krockade med Johnny. Det är en sväng där man inte ser nåågonting och de gled in i varandra, men de körde inte så fort så de är okej.

När vi var i köket och gjorde de sista plocket så kommer Steph och rullar en teatowel till en kyckling. Då kom Kirsten, våran manager, in och frågar om hon kan göra så att den står upp?
- Noo? How can you make the chicken stand?
- Not the chicken - something else.
Och så rullar on en teatowel-penis. Haha vi alla dog. Jag jobbar förresten i jeansshorts, våran svarta Daintree t-shirt och cowboyboots och känner mig om om det var halloween. Hade jag haft en hatt så hade jag varit tvungen att ha den också - riktig cowgirl.

"Hatar är ett starkt ord men tror fan jag nästan väldigt nära gränsen hatar din telefonsvarare. Kram" - sms från Pappa när han försökte ringa.

26/06 - Dag 22. OHERRE VILKEN DAG! Okej. Vaknade som vanligt vid 6, gör upp en plan. Jag ska följa med Simona för att göra en pickup - hämta kunder inne i Port Douglas - då säger Neive att jag inte kan följa med för vi har en ny fransk kille, Remi, här och jag måste visa honom hur vi öppnar butiken och baren. Så då ändras planen. Sen kom Gordon - jag måste lära mig hur man gör pickups så jag ska åka med - NU! Utan frukost, jag hade inte ens borstat tänderna, bara för att han är stressad hela tiden. Aaah.. Dåså i bilen med ett päron. Allt går bra, tills vi kommer fram till de första kunderna och då är de inte där. Jaha, ringer till Kirsten (våran manager) för att fråga vad vi gör? Vi hittade dem tillslut men lite försenade. Iallafall körde tillbaka och de hade sin tur, alla glada och jag fick köra tillbaka själv.

På eftermiddagen hade vi både häst och fyrhjulsturer, gick bra det med och alla var glada. Efter det så ville Kirsten visa Luca hur man sätter igång den nya gräsklipparen som är som en maskin som man sitter i. Så jag fick köra dit honom på en fyrhjuling för jag var tvungen att åka tillbaka. När jag parkerar vid baren som tusen gånger förut så stänger jag bara av motorn och allting. En kund kommer fram till oss:
- Eeum.. Your bike just went down the hill..
Neeeeej asså döda mig, jord öppna dig och paniken i de ögonblicket. Jag och Sarah springer ner och hittar fyrhjulingen upp och ned. Fuuuuck.... Och så vet jag att jag måste berätta vad som hänt till Kirsten också, nervigt värre....!! Vi lyckades iallafall vända över den igen och kunderna som var där (ännu värre att de var där och såg allt) sa åt oss att vänta med att starta den eftersom att oljan troligtvis har åkt hit och dit. Den gick igång och det kom ganska mycket rök men sen var den okej. Pjjuuuh..! Kirsten sa bara att allt var fine för att det var en utav de gamla fyrhjulingarna men ändå liksom....

Sen skulle vi rida tillbaka hästarna som varit på turen till stallet. Remi fick också rida och det var typ första gången för honom. Så Neive och Remi prövade att trava lite och sen galloppera. Nu i efterhand så var det ju en dålig idé men det gick bra till en början tills Coco (hästen) snubblar och går ner på knä, allt hände så fort, ramlar över hela Remi med benen uppe i luften och lägger sig på marken. Eeeh - helvete! Remi har lite ont i ryggen men det gick jättebra om man tänker på vad som egentligen skulle kunna ha hänt. Så det var denna dag.. Juste! Har tappat mitt armand som jag köpte i Thailand och inte tagit av mig sen dess också. Buuh - lite ledsamt faktiskt för det var de mest perfekta stela silverarmbandet som jag tycker mycket om PLUS skon som jag fick av mormor - den smärtar nästan ännu mer i hjärtat. Jaja, imorgon är det en ny dag och i slutändan så är ju matriella saker inte de viktigaste i livet. (Skulle dock inte skada med en ny Iphone bara om nån har en över, hehe.) Föriövrigt rullar dagarna på väldigt mycket bättre än denna bara att informera!

30/06 - Dag 26. Idag har vi haft en ganska lugn dag faktiskt! Jag har kollat på Django Unchained som tog 2 timmar på förmiddagen , bara låg i min säng och chillade. Sedan fick jag följa med Neive på en hästtur i regnskogen för jag ska snart börja göra turer själv. Det var två norrbaggar så vi pratade svenska och norska med varandra, så himla konstigt. Jag blir mer och mer bekväm här och känner mig inte ny hela tiden.

För någon vecka sedan var jag och Simona ute och red - jääklar vad vi gallopperade! Det var såå himla kul! När vi var påväg hem så kollade vi på varandra och sa nästan i mun: det här berättar vi inte för Neive. Hon för nämligen vidare till Gordon och Kirsten vad vi gör och vad vi säger så hon är lite falsk på de viset.
Det har varit midsommar också. Inte för att jag märkte av de mer än mammas sms innan jag somnade så jag hade iingen koll alls! Den veckan gjorde Nella (Gordons fru) våran shopping och hon gav oss Nutella och TimTams.. Vi alla ville nästan gråta av tacksamhet så det fick bli mitt midsommarfirande.

Idag har Sarah åkt och det känns så himla konstigt. Så otroligt sorgligt att hon lämnade nu för henne kommer jag verkligen sakna. Luca är nog ledsnast dock för de hade väldigt trevligt med varandra haha. Vi har fått två nya här igår - Jamie från Skottland och Sofie från Danmark. Vad jag skrattar åt Jamies engelska, det går inte att prata med honom! Det kommer iallafall ta ett tag för mig att vänja mig.

Jag och Simona har börjat köra fyrhjuling med Ben och Frackles, vi har Ben i koppel för han springer iväg annars då han är en vallhund och vi tävlar med Freckles för hon är så galet snabb. Vi har vunnit EN gång och då kör vi ändå svinsnabbt på en fyrhjuling - det är helgalet!

05/07 - Dag 31. Vi har varit lediga nu på morgonen för att Gordon, Nella och Kirsten är i Cairns så vi alla sitter på Woolworths och wifiar - iiiiiiiih!! 

28/5 Det var så länge sedan jag skrev att jag själv var tvungen att gå in här och kolla vart jag slutade. Det är en hel del grejer att ta igen! En vecka tydligen såå får se om jag ens minns allt. Det här kan bli rörigt då jag nog bara kommer skriva ner allt som hänt snarare än dag för dag.

Först när vi kom hit så var det ju lite: vi kanske, kanske inte ha bedbugs så vi började med att koka alla kläder. Vilket, på ett hostel lite diskret, inte är speciellt lätt. ALLA undrade vaihelvete vi höll på med så det kom till och med in ett gäng i tvättstugan för att bara titta på oss. Vi bar ju kastruller med kokade vatten genom hela hostlet liksom. "Hehe det är billigare att handtvätta själva". För det är ju inte så smart att berätta för alla att vi kanske kommer att leverera kryp. Vi verkade inte fått med oss några dock då vi inte har fått vidare bett osv. Så det tog ju sin lilla tid kan man säga och där var i princip den första dagen gjord, vi tog en tur ner till lagunen och fångade lite sol, åt middag och sov.

Dagen efter hängde vi bara vid lagunen och solade samt lade upp lite en plan på hur vi skulle fördela dagarna. Vi hade ju bokat tre grejoer i Cairns - vattenfallen, revet och skydive! Vi alla hade panik över skydivet så det sköt vi upp så länge det bara gick, haha, inte så logisk taktik dock för det skulle ju ändå hända.
Vi började med vattenfallen. Guiden berättade väldigt mycket påvägen dit då det var en bit. Tillexempel så canetoadsen som finns här (de giftiga) kan bli ett halvt kilo! Bläää! De har spridits sig hela vägen till Sydney men faktiskt med evolutionen så har vissa ormar lärt sig att äta upp dem när de är hyfsat små och giftet inte är lika starkt. Plus att kråkor kan vända på grodan och äta ur magen/framsidan då giftet sitter i nacken. Coolt hur saker bara fixar sig. Absolut de har tagit lång tid men ändå! Mellan bergen finns även crazy yellow ants som äter aaallt. Sprider sig dessa myror, vilket de gör, hela vägen till stan så kommer staden i princip att försvinna. Kanske inte riktigt men han påpekade att det var ett väldigt seriöst problem. Får man de i huset så äter de upp stommar och allt så de rasar, de är helt sjukt.

Han berättade även om sockerfälten som finns här omkring brukade man hugga ner för hand men nu på grund av alla ormar och att människan utvecklar allting med maskiner så har mna börja med att bränna de gröna som växer ovanför jorden för att sedan dra upp sockerbetan med maskin. Här i Cairns så har de haft en krockodilattack på 6 år. Det var en tjej som skulle ta ett kvällsdopp och det var de sista hon gjorde kan man säga. Generellt är de inte speciellt intresserade av människan men dyker man ner med dem så spelar det nog inte så stor roll. Vi såg även en pytonorm som var ca 2.5-3 meter som låg och solade på en fällt träd. Jag tyckte just det bara var väldigt häftigt! Att vara så nära när den ändå inte gjorde nåt och man kände sig säker och lugn. 90% av ormbetten ormar gör på människor här är bara bett - alltså utan gift. Och nästintill 100% av alla bett, med eller utan gift, görs av ormen för att man försöker döda den. Anledningen till varför de bara gör ett bett utan gift är för att använder de sitt gift så äter de iingenting på ca 4 dagar för att producera nytt gift. Så då gömmer de sig väldigt kraftigt (eftersom att de inte kan köra ut gift om de behövs) så de tänker väldigt noga och ger bara gift till de personer som verkligen är en fara för deras liv. Vi såg också en vild trädkänguru som var såå gullig.

Sedan blev det vattenfall för hela slanten. De första vattenfallet vi var på minns jag faktiskt inte vad de heter, hehe. Men de andra två var Millaa Millaa Falls och Josephines Falls. I Millaa Millaa har Peter André spelat in en musikvideo där nån tjej (jag har sjäv inte sett den) gör en "hairflip" så man kan ju säga att alla tjejer gjorde det. Här var vattnet iiiiskallt alltså jag har nog aldrig varit med om nåt så isande. Det blev bättre temperatur i Josephine och tur var ju det för där fanns det "naturliga" rushkanor - berget blir så halt att man glider hur bra som helst. Det var så himla kul och jag och Ida hoppade i och prövade. Tyckte så synd om Elin som var så förskyld att hon kände att det blir bara värre om hon hade tvingat i sig de kalla vattnet men hon fick agera kameraman så det är ju kul att det finns en bild på mig från denna resa haha. Det ver verkligen mysig heldag och på kvällen när vi kom hem tog vi kontakt med Swissarna för vi hade redan, utan att ha pratat med dem, massor med planer och roliga saker som vi ville hitta på tillsammans.

Dagen efter det så tog vi det bara lugnt vid lagunen där vi skulle möta killarna. De var dock suupersega så vi möttes upp runt fyra och sedan gick vi till vårat hostel. Vi duschade och bytte om för att gå ut och äta middag. När vi kommer ner från vårat rum, klara för att gå, så spelade de biljard. Vi stod och snackade tills de var klara och då händer de sjukaste. Alla killarna visste vad som väntade: Cleaud tar fram handsprit och delar ut till alla. HAHA asså det är ju jättebra absolut för bakterier och sånt men vilka killar som är 21, 23, 24 & 25 har ens handsprit och använder det för att de har tagit i en biljarkö? Såhär organiserade och fina killar är de - men när man bara räknar upp alla grejer som de gör så kanske de bara låter för mycket och wierd men de är de inte alls! Vi har såå himla roligt tillsammans också.

Sedan gick vi till en jättemysig resturang nere vid piren och där kom deras mat in först och då väntade de i en halvtimme för att vi också skulle få våran mat. Vi bad de börja äta minst tusen gånger men de hade ändå sallad så då väntade de, annars skulle deras mammor bli jättebesvikna. Men de är ju inte här kände vi då! Det blev en ganska tidig kväll för oss för dagen efter åkte vi till The Great Berrier Reef.

Den dagen började 6 och då kom vi på att: faaan vårat hostelkök öppnar 8 så då var det bara att gå ut och käka frulle. Mysigt men omständigt. Vi mötte upp killarna och hoppade på båten, helt sjukt att vi hade bokat samma företag med opendate så att vi bara kunde ringa upp och säga: vi vill åka tillsammans. De hade ju kunnat bokat med vilket företag som helst så det var ju superkul att vi var på samma. Man åkte till två olika ställen i revet och herregud vilka vågor det var påvägen ut! Sedan blev det snorkling för hela slanten. Jag ville såå gärna se en sköldpadda, en haj och nemo men nej, med våran otur så blev det inget utav de.. Det är ju så överjävligt vackert ändå och skulle kunna åka ut varje dag och se nya saker hela tiden. Nöjda med den dagen åkte vi med killarna i Betty (deras husbil) till Coles och handlade till grillningen. Killarna tar inga plastpåsar - för det är dåligt för miljön! Och så är det ju men när man backpackar och inte har allt man har hemma så får det ju bli lite som det blir men nää, inte. Efter det åkte vi vidare till deras camping och hoppade på stora hoppkuddar, badade bubbelpool, grillade och skrattade hela kvällen.

Vi bjöd också (eller aa försökte betala men det gick inte) - vi kom iallafall med idén att vi skulle göra en svensk dessert - banan med choklad som man grillar så det smälter. Den är dock inte svensk har vi fått reda på nu men gott var det oavsett. Innan vi skulle gå in i Betty sen efter maten så säger Dominigue:
- Two rules in Betty - No shoes and No clothes!
Vi dog för att innan vi badade bubbelpool så ville Ida byta om till bikini och då drog de för vaaarenda gardin som finns i hela husbilen och vi alla fick vänta utanför. Det var sådan olik kommentar att komma från honom så vi alla blev chockade haha. Inga skor är de dock jättenoga med, älskar man Betty så tar man hand om henne och det gör de VERKLIGEN.

Dagen efter tror jag att vi gick runt och shoppade för det var sådär väder. Killarna hoppade bungyjump så vi fick en dag för oss själva och på kvällen så skulle vi äta Domino´s en sista gång med tyska tjejerna som vi träffade på Fraser. Sophia skulle åka hem dagen efter och ville ha backpack pizza en sista gång och det är så rörigt vad dessa tjejer heter. Jag vet att hon heter Sophia (hon som åkte hem) men de andra heter En-Sophia och Sophia-Maria eller nåt. Oftast säger jag bara Germany till dem allihopa eller Sophia bara så svarar alla. Efter det skulle de andra ut så vi drog vidare till tjejernas hostel och mötte upp killarna där det blev beerpong som Robin, en tjej från Nederländerna, och Cleaud vann! Sedan drog vi hem för att försöka sova för att vakna upp pigga till SKYDIVE:n. (Hur böjar man det förresten? Ser ju konstigt ut att skriva skydiven eller är det med T? Men aa vi alla fattar vad som kommer)

JAHA då vaknade vi upp för att möta döden. Näädå, det gick faktiskt mycket bättre än vad jag väntade mig. Jag hade massor med mer panik innan än själva dagen och över vad? Det är jag inte riktigt säker på, för jag gillar ju höjder. Det jag var orolig över var att jag inte skulle kunna andas under de fria fallet för att luften skulle pressas så fort. När vi mötte våra instruktörer så var den en kille som Elin och Ida kände: INTE HONOM BARA så var de fine. Sååklart kom han och gick som de gör i "Thriller" med armarna rakt ut från kroppen:
- Eeeelin, Eeeelin!
Haha, där sket de på sig ännu mer! Men han var bra och Idas busade med hela planet påväg upp. Då var vi alla väldigt lugna och bara kollade på utsikten. Man såg berriärrevet, Green Island och jag såg vårat hostel från luften. Jag var såklart sist ut ur planet så när jag såg mina tjejor bara försvinna ut ur luckan blev det panik. Jag försökte hålla fast i planet eller någonting och fyyfaan när vi voltade ur planet. Där kunde jag inte andas men så fort vi planade ut och tog ut armarna så var det så jäkla coolt! Herregud tack för att jag gjorde det, så värt de!

När vi hade hoppat så gick vi och köpte massa goda saker, avocadospread, ost, kex och cocacola. Tog en picnick vid lagunen och sedan gick jag hem och sov medan tjejorna solade. Sedan blev det utgång för hela slanten! Vi mötte upp killarna och Robin från hostlet och gick till P.J O'brian som var en irlänsk pub. Jag hade mina förhoppningar exakt som P.S I Love You för att den var "irländsk" men den var inte riktigt likadan, haha, men vi hade superkul. Satt och pratade väldigt länge och drog sedan till Gilligan's och dansade till 5 på morgonen. När killarna satte sig i taxin till deras camping så grät jag. Vi har kommit så nära på kort tid och jag saknar dem redan. Jobbigt att träffa folk ibland för alla bara åker och jag stannar hela tiden.

Sista dagen i Cairns för Ida och Elin spenderades med att shoppa sista prylarna, packa och bara mysa tillsammans in i de sista. Vi var ledsna på kvällen innan vi gick ut till nattmarknaden och sedan satte vi oss och åt italienskt. Såå himla gott med laxpasta i en riktigt krämig sås! Sedan sov vi och de tog en taxi på morgonen. Helt fantastiskt att vi har gjort den här resan tillsammans och jag är så tacksam. Jag kommer aldrig glömma allt vi gjort och alla vi träffat, många fina platser och mycket dåligt väder. Många skratt där tårarna rann och helt underbar vänskap som man känner genom varandra. Tack tjejor för att ni kom hit!

Sedan spenderade jag två dagar med att sova! Jag har längtat till när jag inte behöver ställa klockan och jag sov nog 14 timmar varje natt, sökte jobb och hängde med Johanna - en svensk tjej som jag tycker skitmycket om samt följde med Klara & Elin till svenska cafét för att köpa Marabou. VILKEN LYCKA! Bästa 7 dollar jag spenderat hittills. Dagen efter det kom Johanna och Madde tillbaka från Bali efter att Joey inte fick lämna landet på grund av trasigt pass och kaos att få ett temporärt. Så nu måste hon till Canberra.

Pusss