Klucksis

Sista inlägget om resan, känns helt sjukt.. Jag har fortfarande inte skrivit om Bali –uuurdåligt! Men det har varit fullt upp sedan jag kom hem. MEN tänkte börja att skriva om Bali.

När jag kom dit var jag så himla trött, hade en ganska lång väntan i Sydney och det var bara varmt när jag kom fram. Det första som hände på flygplatsen var att alla stod och skrek: TAXI TAXI TAXI men det var en dam som kom fram till mig och tog tag i mig som bara sa 200 tusen och jag pallade verkligen inte så jag sa bara Ja. Även fast jag googlat och vet att det bara ska kosta typ 100. Men skit samma, hon behövde säkert pengarna mer än jag. Åkte till Kuta till hostlet där jag skulle möta Johanna och haha det var väldigt fina rum.. Det var rent och allting men våningsängarna var i tre, asså en tre våningar. Aldrig varit med om tidigare. Samma dag som jag landade var vi och kollade runt lite, i köpcentrumet och bara hur Kuta var. Åt middag för ca 6 kr och insåg att Indo är fett niice! Johanna slog även i tån i gatukantan så att nageln gick av. Jag skrattade, ville kräkas och typ grät på samma gång för att det var kul/äckligt/synd om henne/ och jag var så trött att jag verkligen inte pallade med att en NAGEL ramlade av!

Vi stannade bara i Kuta två eller tre dagar i början för det är inte så fint i Kuta, de är mest party. Så vi drog till Uluwatu. SÅ HIMLA FINT. Massor med fina stränder och där hyrde vi moppe och jag hetsade sönder Johanna att köra försiktigt hela tiden haha. Vi tog massage på ett jättefint ställe för 100kr i timmen och vi var på Uluwatu Beach där de kom apor från djungeln. De var ganska läskiga dock för de kan ju bli riktigt arga. Dag nummer två i Uluwatu träffade vi ett gäng från Nässjö, vi alla bodde på Ekajaya Homestay, och en kille från Karlskrona, Viktor. Alex, Filip, Sebbe, Kjelle och Streiby. Såå himla roliga killar. Vi gjorde typ allt ihop från den dagen. För jag och Johanna hade ju ingen plan och skulle aldrig hinna allt vi ville se på de 3 veckor som vi var där så vi gav typ upp innan vi ens började – eller vi bestämde att bara chilla och suga i sig sol innan det blev Sverige igen..

Vi var i Uluwatu i 5 nätter tror jag och vi bara solade, badade, de surfade, drack, spelade spel, hade skit kul alltså. Sedan ville killarna åka till Kuta och festa och då hängde på dem bara för vi hade ju som sagt ingen plan ändå. Tillbaka i Kuta bodde vi på ett jättefint hotell (eller våran standard i alla fall) Bali Sandy där de hade bar i poolen, för stranden i Kuta kan man inte bada på stranden för den är så skräpig. I Kuta åt vi på Allycats nästan varje dag och hängde på Skygarden. Dansade tills vi var helt blöta av svett, Johanna typ punshade en kille som drog tag i Filip och ville skapa bråk och nattbad i poolen. Vi väntade varje dag till det var Happy Hour i poolen och hade det bara väldigt soft.

Efter att vi varit där i nästan en vecka så ville vi i alla fall åka förbi Gili Trawangan så att jag såg något mer än bara Bali. Här sa vi hejdå till killarna för ett tag, de hade precis varit på Trawangan och de ville surfa i Changgu som i princip bara har bra vågor. Trawangan iallafall, SÅ himla fin ö. Påvägen dit fanns det bara en toalett i hamnen och man vet ju aldrig hur lång tid saker tar då det är ”Bali-tid” så jag var tvungen att kissa innan. I toan så låg en kackerlacka och simmade. Paniken! Man det var bara att kissa på honom då haha. Vi kom fram runt 5 på eftermiddagen och ön har inga bilar utan de är bara häst och vagn. Eller häst och häst det är hemskt.. Det är små ponnysar som får dra turister och väskor heela dagarna. Det är så hemskt och äckligt så vi gick baraförbi och jag stirrade på alla som tyckte att "det var en kul grej". Det var nästan en ponny + vagn som välte! 

Vi hade ett supermysigt boende som var billigt och bra. Ett litet rum med fläkt och 120 säng + badrum. Det var verkligen bara det. Vaknade varje morgon av böneutropen som var.. Helt jävla bedrövliga. Fan va de var jobbigt, helt sjukt. Jag och Johanna låg bara och kollade på varandra och bara suckade och blev förbannade.. Haha helt galet irriterande, går inte att beskriva.. Själva ön är bara hur gullig som helst. Man går överallt då det enda färdmedlet är häst och vagn och cyckel. Vissa hade eldrivna cycklar men annars var det till fots man tog sig. Det är en "stor" gata som vid nattmarknaden man svängde av för att komma till oss och vi hängde för de mesta på stranden. Man ser över till Lombok och Gili Air och det blev nästan varje dag mulet på eftermiddagen och då gick vi nästan varje dag och tog massage. Det kostade ca 60 kr för en timmes fullbody-massage så det unnade vi oss verkligen. Annars så kollade vi en film på rummet eller sov middag. Härligt. 

Vi gjorde en heldagsutflykt då vi åkte runt till olika rev och spanade efter sköldpaddor, lunchstoppet var på Gili Air och det var nästan en ännu mer fantastisk ö. Jag och Johanna tog bilder i vattnet med Johannas selfie-stick som hade med överallt (...) när några från "vår" båt ropar: sköldpadda. Väldigt grunt och i hamnen där båtarna låg. Jag var Usain Bolt-snabb in i båtet, på med cyklop, GoPro:n i handen och ner i plurret. Sköldpaddan var såå galet stor! Och när jag kom upp ur vattnet så grät jag nästan av tacksamhet för att jag fick vara med om det. Vi såg två till, mycket mindre, vid ett annat rev senare på dagen och det är såå himla fina, coola djur!

Efter några dagar på Gili Trawangan så begav vi oss tillbaka till Kuta. Vi skulle dels möta upp Astrid och Agnes (Johanna har jobbat med Agnes i Österrike) och sedan ville vi shoppa lite innan vi skulle åka hem. Vi kom fram till Kuta lagom till middagstid så vi mötte upp tjejerna och åt middag. Supermysigt att prata om vilka resor de gjort och vart de har varit men avslutade kvällen ganska tidigt och gick tillbaka till rummet. Precis när vi kommer hem igen till hotellet så plingar det till i våra telefoner: "Allycats om 10?". Killarna hade också åkt tillbaka till Kuta samma dag. Weehåå :)  Så då var det bara att dra ut igen, de käkade köttbullar på Allycats och vi drog sedan vidare till Skygarden (såklart). På Allycats träffar vi en snubbe från Göteborg som känner igen Alex varav Alex bah: aha okej, typ spelar med för han känner absolut inte igen Göteborgarn. Några minuter senare kommer Filip tillbaka till bordet, för han har varit och spelat biljard, varav Filip bah: MEN SHIT - tjena fan! Till Göteborgarn! Filip och Alex är hyfsat lika. Långt hår, mörka och typ samma längd. Så då har Göteborgarn mött Filip på fyllan och festat medan Alex bara har låtsats känt igen honom. Det var så sjukt skevt så det blev asroligt!

Jag tror att vi hade tre dagar till i Kuta och då fortsatte vi att sola, shoppade järnet och bara va. Himla härligt alltså. Jag blev också vääldigt sjuk och ville inte äta och var allmänt risig i kistan.. Var nära på att svimma på en resturang där Johanna fick springa in till mig i badrummet och i ren panik liksom bara vara där, haha stackars henne. Jag blev frisk i tid till min flight vilket var tur eftersom att det var måånga timmars resande. Hade en mellanlandning i Doha på sju (!) timmar som var så dötråkig och jobbig att jag bara gick runt runt runt på flygplatsen. När de ropades ut i planet att "vi nu förbereder inför landning" var den en superkonstig känsla. Verkligen jättekonstig. Jag var hemma. På två sekunder kändes det som. 1a april 2016. Australien har aldrig känts så långt borta som när jag landade och det var bara två månader sedan (då). Jag fick såklart vänta länge på min ryggsäck och när jag kom ut genom dörrarna och först såg pappa och Ella så var det sådan lycka. Bara ren glädje. Och att få krama om Mamma ♥ och mormor, Ola, Filla och Dirren och Ida. Hela hjärtat var nära på att explodera. Ingen visste ju att jag skulle komma hem förutom familjen så det kändes också lite hemligt liksom "undercover" på något sätt och jag ville verkligen inte att någon skulle se mig så att överraskningen skulle förstöras. Hela den dagen spenderades inomhus, med en lunch hos mamma med alla, för att sedan bara kolla bilder och jag fick berätta hur jag hade haft det. Dagen efter det kom det massa folk hem till pappa på lunch och jag fick hämta Hampus i Hässelby och tyckte att det kändes konstigt att vara på "fel" sida av vägen. Den kvällen skulle alla fira att Bjule fyllt 20 på Phil's Buger på Stureplan med en middag och sedan hem till Julia på fest. Mitt under middagen gick jag in på resturangen. Folk skreeek och blev helt galna - det var såå kul att få se alla igen. Underbara vänner! 

Sverige. Galet. Så kändes det. Jag mådde så bra under de två första veckorna som jag var hemma. Då var jag ledig tillsammans med Johanna och Ida men insåg att jag måste skaffa ett jobb. Det gick fort för en vecka senare började jag jobba för KFX. Ambullerande Konstorstjänst. Och jag har aldrig varit så långt ner på botten. Grät varje dag. Mådde dåligt över att inte ha något egen boende, ingen utbildning och inga pengar. Värsta bottenskrapet. Visste inte vad jag skulle göra med livet. Ville hellre bo på en strand än jobba bort mitt liv 8-5, helt galet mycket tankar. Men mest arg på mig själv. För att jag mådde som gjorde, kände som jag kände, för jag är så galet priviligierad som föddes i det här landet med två föräldrar som alltid finns där för mig, och många fler. I princip allt jag vill är möjligt och jag ville ingenting. Men sedan kom sommaren och och jag fick börja sade upp mig för att i början på augusti börja på Willys igen och tjäna pengar. Midsommar på Högis, vecka 29 på Öland och en vecka i By. Toppen!

Just nu har jag kommit på att jag vill till Tanzania i januari, måste bara jobba ihop pengarna först, skriva högskoleprovet för att se om jag kan komma in som sjuksyrra för att sedan bli specialisera mig inom kirurgi. Men vi får se. Det löser sig och jag hinner säkert ändra mig tusen gånger. Folk frågar mig: hur var det då? Att vara borta så länge. Det går inte att beskriva. Det gör vekligen inte det men förhoppningsvis genom att jag skrivit ner nästan allt så kommer jag att minnas hur det kändes. För jag har varit glad, nästan jämt. 

Pusss