Klucksis

01/03 Idag är det mars! Hur sjukt? Det känns som en eevighet som jag var hemma och lyssnar på tokmycket på podcasts för att få lyssna på mitt språk. Den svenska drömmen med Bodil, Värvet med Kristoffer Triumf (som är från Stränkan - Dirren känner du honom?), I nöd och lust med Petra Tungården och Linn Olsson och Michaela Forni och Dasha Girines gamla podcast Blogpod. Jag har ingen hemlängtan för nu känns det som på sluttampen. Känner mig redo och klar för att komma hem. Är så otroligt nöjd med de jag har gjort. Stolt och glad. Ska bli skönt nästan, fast då börjar en helt ny grej. Vart ska jag? Vad vill jag göra? Tänker supermycket men ska ta det som de kommer för det blir nog bäst. Det kommer gå fort iallfall och så kommer jag säkert komma på mig själv som gift typ i nån villa med ett barn på höften. LÄNGTAR. Fast jag ska vänta hehe.

 

Okeeej. Nya Zeeland. Idag lämnar vi faktiskt norra ön så jag sitter och skriver på färjan för det är ett bra tillfälle. Landade i Auckland och sov nästan hela den dagen. Heelt slut efter att ha missat en natt och sedan fick jag inte mitt rum förren vid 2 på eftermiddagen. Auckland i sig var väldigt lik typ Melbourne (i utseénde), samma plattor på gatorna, samma gatunamn och de hade en minikopia på deras tågstation så de såg ut som Flinder street station. Lite tråkig stad dock, fanns inte jättemycket på den dagen jag hade där som jag kände att: detta måste jag göra! Men åt gröt och hade de mysigt med tre svenska tjejer på rummet och en engelsk kille som hette Callum, då blev jag nostalgisk för det heter Jamies bästa vän som jag också tycker om skitmycket. Checkade in kvällen innan vi skulle åka med bussen och träffade då en del av personerna som också skulle åka. Bra gäng - har hört massor om att det bara är fest för hela slanten och bestämde mig bara för att gör jag gör som jag känner.

 

Vi började upp till The Bay och Islands (144 öar) och till lilla staden vi bodde i, Paihia. Så himla fint! Men först hade vi lunch i Whangarei och där hamnade jag på samma café som Nathalie och Grace och då slog jag bara mig ner vid deras bord. Nathalie är nybliven lärare och Grace pluggar till lärare så de var väldig noga och så kommer jag och bah: levt ur ryggsäck de senaste året. Frisk fläkt, hej, haha men de var supertrevliga. I Paihia hade jag kunnat stanna hur länge som helst! Supermysigt och det var så fint väder. Där bokade jag in mig på att åka runt på en katamaran hela dagen för att spana efter delfiner och bara chilla runt bland öarna. Helt fantastiskt! Vi stannade vid en ö och simmade i land, där träffade jag två tjejer från Umeå, De var så roliga att jag satt bara och skrattade och lyssnade tillslut. Och dialekten, haha dör. Detta är faktiskt en utav mina bästa dagar på hela resan (bra att börja med den dagen haha) men såg massor med delfiner som hoppade, lade sig på sidan vid båten och kikade upp på oss och det var bara så vackert allting att jag kände att jag kommer börja grina. Jag tänkte inte alls att NZ skulle vara så varmt, hade ju bara bikini hela den dagen - det var inte så jag föreställde mig att det skulle bli. Där hade vi våran första middag tillsammans och sedan gick vi ut och tog en drink på den enda baren i i hela Paihia. Eden fyllde 21 år och vissa körde hårt som satan medan jag, Harriet, Nathalie, Grace och Amy gick hem efter ett tag.

 

Dagen efter åkte vi tillbaka till Auckland för att lämna av halva gänget. För det var två turer som lappade över varandra vilket blev lite knas i början med "gängen". Jag visste inte vilka som skulle lämna två dagar senare och vilka som skulle vara med mig i 20 dagar så det blev lite rörigt och de var ju såklart redan väldigt tighta. Påvägen tillbaka till 'storstaden' så stannade vi i Kawakawa där en österrikisk arkitekt byggde en toalett med gamla flaskor, mosaik och bara gamla prylar från byn. Himla rolig idé men konstig. Där var det även en tjej som frågade mig i kön om mina naglar var riktiga för de var så fina. Tappade hakan och höll på att börja grina. Tack tack tack. Är så glad över mina naglar. På kvällen där åt jag en så himla god indisk middag på Elliot's Stables som var ett himla häftigt ställe med tjocka, gråa stenbumlingar längs väggarna och det var ca 10 resturanger inuti själva stället så det var som en jättefin foodcourt med mysig belysning så alla gick och beställde vad de ville och sedan satt vi tillsammans vid långbord. Dagen efter så plockade vi upp 8 nya personer, bland annat Caroline från New York. Supermysig tjej men verkligen från New York och väldigt gott ställt vilket kändes av ibland tycker jag på ett ganska jobbigt sätt. Det var ganska mycket prat om pengar vilket är så jäkla tråkigt för det var bara pappa, pappa, pappa betalar.

 

Vi kom fram till Waitomo där de flesta valde att köra Blackwater Rafting men ush det såg så läskigt ut att gå in i en grotta i mörkt vatten så jag körde en tour med Grace, Ruhila och Caroline där man fick gå in i grottan och mer gå runt som avslutades med att åka båt så att man fick se alla lysmaskar. Det var så himla himla häftigt. Helt galet blått ljus och man var tvungen att vara knäpptyst så det var jättecollt. Eftersom att det var bäcksvart i grottan så att ljuset från maskarna skulle verkligen träda fram så stod guiden längst fram i båten och drog i linor som de dragit genom hela grottan. Bra lösning. Den kvällen åt vi bbq på stället där vi bodde och själva Waitomo var ju världens minsta ställe. Vårat hotell, ett café/bar och grottan med deras turist-shop. That's it. I den butiken hittade vi en T-shirt med en lysmask på där de stod: I'm good in dark places. GUD VA VI SKRATTADE. Eller snarare Nathalie skratta så hon grät och sen fattade vi andra vad som var roligt. Hon ylade liksom: stackars alla turister som köper dessa till sina barn som inte förståår!

 

Efter middagen så gick vi till baren, Curlys Bar, där jag träffade två av de svenska tjejerna som jag delade rum i Auckland. De åkte med Kiwi-Experience och de satt bara tio svenska personer runt deras bord, hur tåkigt? Det är väldigt mycket billigare att stanna hemma om man vill umgås med svenskar. Iallafall, runt mitt bord hade vi superroligt. Caroline, NY, Harriet, UK, Grace, Nathalie och Amy från AU. Juste! När vi skulle äta efterrätt efter middagen så var det glass med fruktsallad. Då frågar jag Nathalie om hon tror att skålarna räcker för jag vill ha frukten i en skål och glass i en - fast på engelska: do you think they have enough bowls to take two? Då tror Harriet att jag menar om glasser räcker att jag tar två bollar (bowls-balls) för glassen låg i bollar för de var färdiga kulor så när jag går tillbaka till bordet så hör jag bara att 'det kanske är en svensk grej' och kräver genast att få reda på vad som är en 'svensk grej'. Harriet börjar gråta av skratt och får tillslut fram att: du kallar glassen för bollar. Fattar nada.. Haha nä? Då fattar ju hon att hon har hört fel och allt blev bara så jäkla kul att vi dör. Det var såå himla kul.

 

Morgonen efter så tog jag en dush och går ut för att hänga upp min tröja som jag sköljt upp i handfatet. Då märker jag att tjejerna i rummet brevid är inlåsta och ropar då på resten av tjejerna ur mitt rum för att de måste hjälpa dem och jag har bara handduk. Då blåser våran dörr igen. Orkar inte. De är inlåsta och vi är utlåsta och jag var naken, haha. Blev en bra story på bussen. Sedan körde vi vidare till Rotoura som luktar äggmök för de har väldigt mycket vulkanisk aktivitet eller snarare mudpools och sulfater i vattnet som sprutar upp ur jordskorpan.

 

När vi hade lunchstop så lyssnade jag på 'Den svenska drömmen' med Michaela Forni och Bodil Serén när en pensionär kör förbi i sin elektriska stol med en sån jäkla högtalar bak med värsta musiken. Där och då bestämde jag mig att så ska jag också bli. Den kvällen åt vi den bästa buffén ever och kollade sedan på en show där Maurerna visade upp sina tradionella sånger och Haka-dansen. Även vi tjejer fick pröva på hur man dansar med en Poj som är som en boll tjejerna snurrar runt i olika nivåer och tempon. Det var så starkt att se att jag fällde en tår. Tyckte att det var en superhäftig kulturgrej och känner en stor skillnad mot Australiens urinvånare. De är inte sccepterade alls och anses bara vara pest i princip, ingen har jobb och alla super upp sitt bidrag från staten. På NZ så kände jag att det är fortfarande Maurernas land, de har jobb och de är som vilka som helst.

 

Dagen efter var det dags fööör HOBBITON! Så himla glad för att detta var med som en tilläggsgrej! Taupo var en liten stad precis innan Matamata (där Hobbiton ligger) och där hade de försökt göra något bra för byn så att flera personer skulle stanna så de hade byggt byggnader i form av en hund, get och får. I hunden var det toaletter och i geten turistinformation (minns inte fåret) men hur konstig idé? Sedan kom vi äntligen fram till Alexander's farm och den är helt sjuk.. Förstår exakt varför Peter Jackson valde just den farmen för det är bara mjuka gröna kullar efter mjuka gröna kullar men stora träd som är upp mot 100 år gamla. Helt galet vackert. På farmen har de 13000 får varav två är svarta och vi lyckades se båda de svarta, vad är oddsen? När Peter Jackson första knackade på hos familjen Alexander så var pappan i familjen upptagen med att kolla rugby så han sa bara till Peter: du får kolla runt hur mycket du vill bara du stänger grindarna efter dig så inte fåren springer ut. Äkta bonde! Det var en jättefin dag iallafall med bra väder och mysigt att bara gå runt där man vet att alla har varit och det är lika magiskt som i filmerna.

 

Efter det åkte vi vidare till Lake Tauopo som är större än hela Singapore. Vägen dit åkte vi "The desert Road" igenom Tounga Nationalpark som var så himla vackert. Jag vet att jag skriver att allt var så fint, magiskt, fantastiskt osv osv men hur många bilder jag än har tagit så var det helt sjukt i verkligheten. I den nationalparken finns också de största skidområdet som heter Fakkapappa vilket alla tyckte var suuperroligt. Spenderade dagen med att bara strosa runt i 'staden' och dagen efter åkte vi vidare till Wellington. Huvudstadeen! Superfint men oj så backigt. Vi åkte upp för Mt Victoria för att ta lite bilder, lyckades se IKEA och vinden är helt störd. Över hälfen av alla dagar på året så blåser det minst 65km/h. Mitt hår var kaos och här blev också vädret ganska mycket kallare. För att flyga ut från Wellington så måste piloterna ha specialträning. Många har hus uppe i backarna och endast garaget är nere vid vägen sedan har de som en liten hiss eller en gondol som tar dem upp till huset. de som kör upp till sitt hus i bergen har ofta ett trädäck som de bygger för att ställa bilen rakt. Vi åt sedan middag på Blend bar och dansade hela natten. Träffade en supersnygg surfarkille, Ryan, från Canada och det var bara en bra kväll.

 

Jag hade ingen aktivitet som jag bokat in dagen efter så passade på att inte ställa klockan utan bara chilla lite. Sedan gick jag ut och kollade in Cuba street som ska vara coolaste gatan i Wellington och sedan till NZ's största museum (som jag inte riktigt minns namnet på - pinsamt! det är någonting Te Tatu eller Papu nåt sånt hehe). Hela museumet var gratis och sedan strosade jag runt i hamnen innan jag mötte upp Caroline och Harriet för att gå hem och ta en nap. Åt indiskt till middag igen bara utanför hotellet med gänget.

 

Dagen efter det var det dags att ta färjan över till södra ön. Där fick vi också säga hejdå till våran fina svarta buss med rosa text för att byta till en vit och blå. När vi kom över till andra sidan så åkte vi ut från Picton och överallt dit vi kommer så säger Stacey (tourmanagern) hur många som bor i varje stad och de är verkligen aldrig över en miljon. Det kan vara några hundra tusen men inte mer än så. Här tyckte jag att naturen ändrades ganska direkt. Kändes lite som att åka genom "öken tomterna" på Sims fast med granar. Det var så gult och torrt i början. Körde ner till Christcurch som fortfarande är väldigt förstörd efter jordbävningen för 7 år sedan. Det sträckte sig upp till 6 på richer-skalan (stavning?) första gången på natten och andra gången på dagen så landade de på en 7a. Det var som en spöklevande stad. Byggnader som byggdes upp igen med massor utav stora street art målningar på hela övergivna husväggar. Fint och fult på samma gång. Jag tyckte att det var en superhäftig stad.

 

Dagen efter det när vi gjorde oss iordning så gick brandalarmet på vårat hotell. Evkuera byggnaden, evakuera byggnaden. Men ååh - måste ju packa. Tog med mig kameran och passet sen sprang vi ut. De flesta var i pyjamas och såhär i efterhand så tror jag att det var mitt fel. För jag hade preciis sprayat deo med öppen dörr ut i korridoren och direkt när stänger dörren så går de igång. Fick panik för man kan ju betalningsskyldig och shit så jag spela cool och sedan sa hotellchefen att någon rökt i korridoren. Dock så tror inte jag på de för jag var på level 2 och det var ingen röklukt för de känner man ju. Aja shit happens - de sa inget till mig iallafall hehe.

 

Första dagen på södra ön så plockade vi även upp 18 nya personer varav 4 var från Glasgow - dock de tråkigaste skottarna jag någonsin träffat. De hoppade över middagar som ingick och bara höll sig för sig själva. Vi började iallafll med att köra genom Arthurs Pass National Park med de blåaste vattnet jag sett hittills, det var så galet vackert att det går inte att fånga samma känsla i ord. Norra ön var ju såklart också vacker men bland granarna och träden så växte det ormbunkar och palmer precis som i NSW i AU så kändes inte lika speciellt. Södra ön är ju sjuk. Gjorde så ont i mig när vi körde genom den parken att vi håller på att sumpa detta. Denna fantastiska natur som i princip är orörd annat än vandringsleder håller vi på att förstöra. Glömde min vattenflaska på hotellet och fick ännu mera ångest när jag var tvungen att köpa en ny plastflaska.

 

Vi stannade även på en Jade fabrik där de slipar till stenarna så vi fick komma med och titta och enligt maurerna så får man inte köpa ett sånt smycke till sig själv utan det måste vara en gåva annars ger de otur. Vi kom fram till Franz Josef ganska sent den kvällen och då delade jag rum med Chan, Emma och Caroline som är lite mer party än jag hehe.. Plus att här hade jag såå ont i halsen och jag ville ju flyga upp med helikopter upp till glaciären dagen efter så jag gick och lade mig väldigt tidigt. Då kommer de in i rummet typ två gånger och byter kläde, pratar i normal ton, skrattar och typ ropar: Klara är du vaken?? Eeh, aah nu är jag. Skit tröttsamt. Dagen efter mådde jag iallafall lite bättre och åkte upp med helikoptern upp på Franz Josef glaciären. ASSÅ SHIT! Så himla himla häftigt. Bland de bästa jag gjort! De var många som skrivit i 'Svenskar på Nya Zealand'-gruppen på Facebook att det var ovärt och smutsig snö. Tyckte heelt tvärtom. "Smutsen" i snön är stenar som har malts ner i fleeera tusen år som tillslut blir ett pulver som är väldigt bra för hyn tydligen. Jag prövade inte men vår guide gjorde, Nick, suupersöt. Jag vill börja typ hikea mer haha, friluftsmänniska hej!

 

Gjorde man en tur med det företaget så fick man även hoppa i deras hotpools som är glaciärvatten som de värmt upp till 40 grader. Så efter att ha vandrat med spikar under stora kängor med sockor i flera timmar och allt så var det såå skönt att hoppa ner i varmt vatten. Vi satt där i säkert 2-3 timmar innan vi hade middag och sedan gick jag och lade mig för halsen ville döda mig. Dagen efter körde vi vidare ner mot Queenstown och här stannade vi för ett fotostop vid Thunder Creek som var ett superhäftigt vattenfall och de spööregnade så forsade på rätt bra kan man säga. Vi stannade även vid ett annat ställe för att titta på när 5 personer hoppade Bungy. Oh hjäälp, det är nåt jag aldrig vill göra alltså. Men glad att jag fått se det för jag kommer ju inte ihåg när mamma hoppade så var kul att få se människor göra det på riktigt framför en. Här blev jag bara sjukare och sjukare men jag hade signat upp mig på en Skyline middag (alla gjorde det) som hade typ som en sådan buffé som vi åt när Pap&Kri och dem var här när vi fick följa med Adrian. Herregud va gott allt var! De hade till och med choklad fondant men jag kände påvägen ner i gondolen att jag har sån galen feber. Var såå varmt men frös såå mycket.

 

Vi stannade i Queenstown hela fyra nätter och det passade mig perfekt! För jag spendera två dagar i sängen. Orkade inte göra någonting. Stackars Liz och Anette som jag bodde med - men de blev inte sjuka alls. De var två systrar från Irland som är såå himla mysiga. Jag är deras tredje svenska syster har vi bestämt och Anette gick och köpte hostmedicin åt mig. Här lyckades jag också ta mig ur att åka till Milford Sounds som är framröstat som en av top tio vackraste naturställen man måste åka till av Lonley Planet. Men det gick inte. Hade varit 9 timmar på en buss och två på en båt och jag var så sjuk. Synd men vädret hade ändå varit skit så många var besvikna. Sedan körde alla vi något som hette Shotover Jet som var en speed boat som kunde köra väldigt grunt, den kunde ta sig över 7 cm bara. Så förarn var helt galen och körde nära allt möjligt och snurrade runt i en supervacker fors. Sista kvällen i Queenstown så var det pizzafest på nåt ställe och sedan gick folk ut. Inte jag för jag var sjuk. Asså suuug..

 

Efter dagarna i Queenstown körde vi vidare mot Dunedan som är en skottsk stad från början. Det kom några skepp med skottar dit som kom överrens med Maurerna att få köpa loss lite land och nu är staden där. En väldigt stor studentstad där vi fick gå till ett bryggeri och se hur de gör öl och sedan ha prövning. Åt middag och det var så pinsamt. Vi hade förbeställt mat och så kom förrätten in aa soppa de ska jag ha. Men det var inte rätt soppa så käkade Anettes soppa. Men va vi skrattade, sorryyyy. Hon fick en ny så de löste sig hehe oops.

 

Sista stopet innan Christchurch igen var Lake Ohau vars vatten är blåare än vilken paradisö som helst. Det var så gaalet isblått vatten - helt sjukt! Vi åt middag alla tillsammans och sedan spelade vi biljard på hotellets pub. Perfekt avslut på hela grejen och vi hade en supermysig kväll med skratt och dans.

 

Måste bara säga att jag är stolt över svensk musik. Vi sitter 41 personer med så många olika nationaliteter på en buss genom NZ och de vi lyssnar på är Tove Lo, Swedish House Mafia, Icona Pop och Zara Larsson bland annat. Go Sverige! Det har varit helt galna dagar på Nya Zealand och jag vill absolut tillbaka hit och göra min grej. Även om jag inte hade lust och energi för det denna gång så löste det sig väldigt bra med denna tur. Att ha allt klart och att nån annan håller koll åt mig. Jag är väldigt nöjd men kommer nog inte göra det igen - men det är nog också för att jag inte vet vart jag skulle göra det i sånt fall. Väldigt mysigt att fått träffa Harriett, Chan, Caroline, Liz, Anette, Kim, Mark, Cicely och Jamie tror inte jag glömt någon men det var vi som hängde mest tror jag. Jag bodde nästan men olika personer varje gång men det är ju lite så jag vill - kul ibland att hänga med de "coola" tjejerna som hade smink på sig varje dag och diskuterna killar men man får ju ut mer av de lite mer "på jorden människorna" så jag har haft en skön mix, för det ytliga är ju också kul ibland i måttlig mängd.

 

Nu ska det bli såå galet roligt att få träffa Johanna för det känns som år och dagar sedan. Hon landar ju 5 timmar innan mig på Bali och jag hoppas på varmt väder. Är trött på att ha sneakers, dunjacka och långa byxor - ush!

 

Pusss