Klucksis

Trivs superbra och jag tycker att det är en superfin stad. Farmors favvo är ju Perth och hon tycker att Melbourne bara har massa kranar i en hamn, men jag tycker att staden påminner lite om New York, staden är väldigt stor och de har verkligen byggt ut den på både på höjden och bredden på bara några år, enligt de som är här lite oftare än jag själv. Jag känner även igen mig, på en viss plats iallafall, Sealand Aquarium tror jag att det heter, och jag mååste ha varit här när jag var här med far och bror för jag känner igen mig så galet mycket där.

Vi spenderar den mesta tiden i Robert och Adrians hus för de har ju snurrat runt nu massor innan bröllopet och köpt blommor, fixat tårtan, städat och bara haft allmänt mycket att göra såklart. Så vi har hjälpt till så mycket vi har kunnat och vi har varit runt här där de bor, i St Kilda, vilket är ett superfint område och huset har Robert total renoverat. Det är vääldigt fint med nära till Alma Park där det leker supermycket barn och massa hundar, men det är ju ett villaområde så som vi bor hemma så det är ju mer spännande att åka in till Melbourne. Jag har faktiskt inte vetat att Robert var såhär duktig på det han gör så jag är otroligt imponerad över huset. Vi har även varit och tittat i hans affär och på lägenheten där jag och tjejorna sedan ska få bo och jag blir helt överexalterad när jag ser framför mig hur vi gör frukost och bara liksom har vårt eget utrymme. Ska bli så himla kul! Lägenheten ligger i en annan förort lite utanför Melbourne (precis som St Kilda och Viksjö till Stockholm) som heter Yarrawille, ca 100m från tågstationen, om ens det, och det tar 15 in med tåget in till citykärnan. Iiiih det ska bli så himla kul!! Jag hoppas att tjejorna ska trivas lika bra som jag, eftersom att jag föredrar Yarrawill framför St Kilda, och att Robert städar ur inann vi flyttar in för just nu är det kaos haha..

Natt nummer två i Melbourne, när vi först kom hit, så hör jag hur det går nåt under min kudde. Blir livrädd och förstår (och blir helt övertygad) om att det är en spindel. En livsfarlig, bitande, mördarspindel. Så jag sätter mig upp, rycker åt mig mobilen, sätter på ficklampan och dum nog (fortfarande sittande i sängen) så lufter jag bort kudden. Allting sker i ultrarapid så det enda jag hinner se i ficklampslyset är en stoor svart spindel flygande på mitt lår och sen är den heelt försvunnen. Piper till och kastar mig ut i korridoren, springer till farmor och farfar, väcker båda i panik och eftersom att vi inte kunde hitta den så sover nu farfar i spindelrummet och jag med farmor. (Spindeln var troligvis inte alls farlig för den spindel i detta område, redback, som är farlig, blir inte så stor som den som var i min säng)

Vi har också varit och kollat på deras tomt i Trentham, grillat vid en liten sjö och matat hästar. Sett massor med vilda kängeruer som låg och chillade på en annans obebyggda tomt. Det var en väldigt mysig dag då även Adrians mamma, Joan, var med. En supergullig liten tant. Dagen efter *trumvirvel* så var det dags för BRÖLLOP.

Dagen började med att vi gick till kyrkan på en katolsk söndagsmässa där Adrian sjöng, han är religöst uppvuxen och är där varje söndag med Robert. Det var fint och de ber alltid nån person bära fram vinet och oblatpappersgrejorna som man äter och doppar i vinet, Guds blod och hans bröt osv, och då frågar de alltid först personer som är från någon annanstans eller som inte är med varje söndag, om man vill ge de till prästen, så jag och Helen fick äran att bära fram de till Father Barry. Lite kul att få lära sig hur det går till i en katolsk kyrka. Sedan gick vi hem igen, bytte om och sedan åkte farmor, jag och farfar taxi in till hotellet då grabbarna åkte innan oss för att fixa de sista. Cermonin var så himla fin, finns dock inga bilder eftersom att prästen egentligen inte får viga två män (så sorgligt och orättvist att vi inte har kommit längre 2015), men de sades väldigt fina saker och de läste upp sina löften till varandra och jag är så glad att jag fick vara med! Sedan blev det väldigt god mat och farfar höll de officiella bröllopstalet med en liten överraskning - pappa och Jannes sång! Vilket jävla succé det blev! Så himla roligt och den uppskattades av alla, vi delade även ut texten lite inann så det var många som sjöng med. Robert blev väldigt nervös innan han fick reda på var det var men blev sedan väldigt rörd.. Efter jättegod mat så åkte nästan alla hem till huset och så forstatte mottagningen här till de blev kväll. Robert och Adrian är supernöjda med dagen.

Farmor och farfar fortsätter att leverera med de mesta. Vi har mejlat till Sue och då säger de vad som ska skrivas och så skriver jag, annars tar det ca 4 timmar att skriva ett mejl. Ordvitsar, sång och ramsor blir det även en ny varje dag. Dagens: "När minnet var för kort, ramlar du i minnet bort." Dock så ska det vara en rad till men den kommer de inte ihåg just nu, ironiskt nog.

Vi planerar nu även vår nästa roadtrip, till Uluruluh, och det kommer ju ta sin lilla tid men det ska bli väldigt kul. För jag tror inte att jag själv skulle ha åkt dit. Vi har även blivit tipsade om en stad som är delvis byggd under jord och inbyggd i bergen för att den ligger i öknen så det blir för varmt, Coober Pedy heter den.

Pusss