Klucksis

 

Masaaibyn. Vilken upplevelse. Jag har gjort det, superhäftigt att se men behöver aldrig mer göra om det. Vi såg zebror påvvägen vilket jag tyckte var så himla coolt! På riktigt liksom ute i de vilda! När vi kom dit packade våra guider upp alla grejer och satte upp tält medan vi pratade med alla kvinnor och barn. Barnen var som vanligt galna som hoppar på en och försökte slita av min hårtofs. Jag visade varför jag hade de på armen och satte upp håret men de är alla rakade så jag gav inte bort min.. Jag hade bara en! Utan rinnande vatten hade jag inte jättelust heller att plocka upp barnen, tyvärr. De tvättar inte barnen för att de blir ändå smutsiga för de leker i sanden så de är gaanska smutisga kan man säga. Jag höll de i handen men det fick räcka. Bra inledning - låter inge bra alls det här haha men det var de! Väldigt tufft men nyttigt. Vi träffade en kvinna som var supersnäll som visade runt oss i byn. Det var ca 10 hyddor som var placerade i en ring med grenar/sly som skyddade från vilda djur. I mitten låg de ännu mera sly och grenar som var monterade i ännu en cirkel med en mindre cirkel innuti där de hade kossorna och getterna på natten. I huset fanns det bara ett rum där de sover och en avdelning där de har en liten eldstad där de lagar mat med ett litet hål i väggen där röken ska åka ut och ta med sig dåliga andar. Efter det var det dags för dans som hölls i kohagen. Jag har aaldrig varit med om så många flugor! I barnens ögon och vi viftade som galningar. Männen hade också hopptävling. Den som hoppar högst får ha flest fruar och för att få gifta sig med den tjej man vill ha betalar man den familjen med kossor. När tjejen då lämnar sin by för den nya där mannen bor så har man vit färg i ansiktet och hon får aldrig mer åka tillbaka till sin gamla by. Det är såå mycket regler om töntiga grejer. Och när vi frågade varför var det som om de aldrig hade tänkt tanken, de är bara som det alltid har varit - it's tradition.

 

 

När dansen var avklarad försvann alla barn och fruar in i huset då det var dags för middag. Masajmännen får inte äta med sin fru och barn utan äter först tillsammans med minst en anna krigare och sedan äter frun med barnen. Vi drack en kopp kaffe (jag drack choklad) och sedan var det dags för cermonin där man offrar geten. De hade som en pall som vi har på Willys där varor är ihoppackade och levererade på där de höll i geten som skrek av panik, usch va hemskt det var, och sen skar de halsen av geten. Blodet bara forsade ut som de fångade upp i en silverskål samtidigt som de vispade runt med en pinne så att blodet inte skulle levra sig. Seden drack de upp blodet. Vidrigt!! Vi blev tillfrågade om vi ville smaka men alla tackade nej.. De lagade till köttet vid elden på traditionellt sätt där de hängde delar av köttet på pinnar runt om eldstaden, vissa delar av djuret gick också till vissa personer. Levern gick till hövdingen, bakbenen till krigare som var lite äldre, ribsen till de yngre krigarna (ca 13-16 år) osv. De yngre krigarna som inte är omskurna ännu gick förresten fram till de äldra som är omskurna och blir blessade genom att de tar dem på huvudet, som ett minidop utan vattenoch baraliksom sådär snabbt. Sedan åt vi lagad mat som kocken hade gjort till oss och spenderade kvällen runt elden och ställde på riktigt tusen frågor till Joseph. Han berättade framförallt mycket om kvinnlig och manlig omskärelse. För killar sker det ungefär vid 18 års ålder men man kan vara upp till 21 år och för tjejer händer det när du får din första mens. När man stympar en tjej (för kvinnlig omskärelse finns egentligen inte då det är fel term men det används av masajerna för att beskriva) är man också redo att bli bortgift. Man kan gifta sig om man blir kär men det är ofta som mannen bestämmer att de är kära och ger familjen en ko tex. Men de väntar ofta till tjejen blir åtminstonde 15 år att gifta sig.

 

 

När en man blir omskuren får de inte göra ett endaste ljud. Man ska låtsas att man är död och om man rycker till och skriker, vilket hade varit de mest naturliga, så är man värdelös för resten av livet och kommer troligtvis aldrig att få en fru för de ryktet kommer att sprida sig. När man tagit kniven, som Joseph uttryckte sig, så är man en riktig krigare och när såret är läkt som alla andra krigare tvättar åt dig (man lever som en kung i ca en vecka) så får man gifta sig och skaffa barn. En krigare får heller aldrig äta ensam och när de kanske tvättar ansiktet på morgonen med vatten så kan de heller inte vara ensamma då man kanske får vatten i munnen och man får ju inte äta ensam. Varför? Så är det bara. Dagen efter var vi ute i bushen i 3 timmar och knatade. Shit va platt det är! Bara plattland med olika katusar, träd och spår av djur. Väggarna i masajhusen/hyddorna är gjorda av kobajs och urin då de inte har rinnande vatten att gegga ihop de med och taken är gjorda av speciella grenar som är giftiga och hö eller gäsliknande ovenpå grenarna. Grenarna hämtar kvinnorna ute på savannen eller vad man ska kalla de för, de är nästan enda gångerna de lämnar byn. Iallafall, de är som en jäättekaktus som de fäller och låter torka ur så ca en vecka efter de fällt "trädet" så kan de skala av "barken" och ta stocken som är inuti. "Kådan", som var som tjock rinnande filmjölk, som är innuti själva kaktus-trädet är giftigt och får man de på sig så fräter de på huden. När Joseph hackade ett hål i stammen och det pös ut lät det: popopop. De använder även kådan om man får ögoninfektion (vilket alla får på grund av flugorna) genom att koka upp den med mjölk och ha på kinderna så att de frätande ångorna når ögonen. Vi såg även spår från två giraffer där de legat och sovit under natten och kobajs som var hyffsat färskt, som masajerna föriövrigt kokar upp med vatten och dricker för det finns någon bra vitamin i bajset - de använder verkligen AALLT!! Det finns så mycket om naturen som vi skulle kunna lära oss av masajerna, som vi säkert har kunnat en gång i tiden, för de vet exakt vilket blad man ska äta om man har diarré, vilken blomma man kan äta under regnperioden och bli mätt på, vilket träd man kan göra tandborstar utav och vilkan bark man ska koka upp om moderkakan inte lossnar ur kvinnan när de fött barn. Men det är så mycket regler och procedurer som är totalt hjärndöda och jag är så så så tacksam att jag föddes som kvinna i Sverige. Man inser verkligen hur privligierad man är även om jag också inser att vi har saker att jobba på i Sverige också för att få det mera jämnställt.

 

 

Jag och Claire var och hälsade på NAFGEM, Network Against Femele Genital Mutalation, som är ett projekt som jobbar med omskärelse för tjejer vilket egentligen är fel term då det inte är en omskärelse utan att man skär bort delar - könsstympar tjejer. Att "bara" skära bort klitoris är type 1, att man skär bort klitoris och blygläppar men sparar ändå den vaginala ingången för att penis lättare ska kunna penetrera är type 2, och type 3 betyder att man skär bort allt och syr ihop och lämnar ett knappnålshuvud för att urinen och mensblodet ska kunna rinna ut. Det smärtar i heela mig när Francis, som tog emot oss, berättade om hur de går till och hur svårt det är att få ett slut på detta. Det sker nästan alltid i hemlighet där flickor inte går i skolan, ute i bushen. Eftersom att de inte vet bättre och alltid förts vidare genom tradition och det blir en väldigt stor cermoni som man firar i byn så fortsätter det. Det handlar framförallt om äktenskap. En icke omskuren kvinna skulle aldrig kunna få en make då de tror att klitoris drar till sig att man ligger med flera män innan man gifter sig och det enda viktiga är att bevara kvinnans oskuld. Det är olagligt i Tanzania att göra detta så den här organisationen har lyckats gripa en mormor väldigt nyligen som gjorde detta på en bebis vars mamma var 15 år som gick på toaletten och när hon kom tillbaka var de gjort. Bebisen dog av infektion och blodförlust. Det är också en anledning till att det är svårt att bryta mönstret då i byarna så är kvinnorna och männen så separata - männen är liksom krigare som är ute i bushen med djuren och kvinnorna lagar mat och är med barnen som inte lämnar byn. Och de lägger sig ingen i och det kommer inte att ändras. Det finns så mycket regler i hur allt går till. Man har heller inte sex för att njuta (uppenbart då den delen på kvinnan är borttagen) men heller inte för mannen. Det sker alltid i mörkret då masajhus typ har ett hål i väggen där man lagar maten för att röken ska åka ut och kvinnan får inte göra ljud - enbart för att göra barn. Tjejer som får gå i skolan blir ofta bortskickade till internatskolor och väl där blir de utbildade och lär sig om kroppen så vissa tjejer bor i huset där kontoret ligger då de inte vill åka hem under skolloven för då vet de att det kommer hända. Nåt som jag inte visste är att de är ca 98% av alla kvinnor i Egypten som är stympade! I Kilimajaro området var det 1998, när NAFGEM startades, 35% och nu är de nere på 20.7% så det går åt rätt håll men låångsamt. Man måste bygga upp en relation med de som bor i byarna och hälsa på mycket, börja prata om de långsamt och försiktigt och använda deras felaktiga termer när man pratar om det (alltså säga kvinnlig omskärelse) osv.

 

Skulle precis lägga upp detta och då går strömmen, vilket betyder inget Wifi.. Welcome to Africa! Men jag är ju för dålig redan asså, fått tillsägelse av Johanna idag att jag måste skriva till och med.

 

 

Projektet går iallafall bättre och bättre - har egentligen aldrig varit dåligt men frustrerande med språket och man kommer in i det mer och mer. Nu vet jag hur dagarna går till, hur mycket plats man förväntas att ta och hur mycket man kan hjälpa till om man vill. Egentligen vill man nästan förändra allt - de slår till barnen på fingrarna när de inte lyssnar, är inte speciellt pedagogiska och de säger att barnen kan läsa när de över på swahiliska ljud ( a e i o u) men barnen kan egentligen bara "ramsan" utantill för pekar du på i:et säger de A för att det är första ljudet i "ramsan". I svenska skolan bryter man ju ner det och sen bygger vidare. Där blir jag som mest frustrerad. För vi skulle kunna ha en temadag om bokstaven A. Hur man skriver ett A, hur bokstaven A låter och att man kan bygga på A:et med ApA och bilda ordet APA. Meeen jag kan ju bara förklara detta på engelska och då fattar ändå inte barnen. Men vi är en otroligt bra support ändå. Vi gjorde djur på engelska ur en pekbok och uttalet blir så mycket bättre, vi blir ett stöd även för lärarna. Sen såklart på rasterna eller när barnen från barnhemmet är kvar efter skolan. När vi leker, sjunger, spelar musik och dansar eller när vi tog med en boll. Ren lycka. Vår taxi chafför, Ohuru, som kör oss varje dag (ca 30 min till Newlands Village) sa när vi berättade om bollen och att barnen blev så glada att: barn ger bara kärlek direkt från hjärtat. Vi pratade då vidare om att det är jobbigt att se på när barnen tillrättavisas med smärta rent fysiskt att han aldrig skulle slå sina barn. Men det är svårt att vända för lärarna för föräldrarna kommer då till skolan och frågar varför de inte uppfostrar deras barn för föräldrarna förväntar sig att barnen får en liten pisk ibland. När Ohuru var barn och han hade varit olydig, stängde hans pappa ut honom utanför huset och sa att masajerna skulle komma och ta honom, den tekniken kör han också på och tycker är mycket bättre.

 

 

Hostel Hoff fyllde 10 år så den 10/2 firade vi med en superstor barbeque. Varje projekt hade minst en presentant så vi var ca 80 personer. Jag blev såklart jätterörd när de berättade om varje projekt, vad de gör och hur många volontärer som har passerat här genom åren. De började med en tjej från Irland, Sara, och då var det bara en våningssäng och dubbelsäng. Idag är vi liksom 27 volontärer på Hostel 1. Ytterligare 23 på Hostel 2 som ligger några tomter bort. Hade ont i halsen dagen efter för att jag höll inne tårarna. Och den helgen gjorde vi inte mycket. Ganska många var på dagsturer och vi som var kvar åkte till Memorial Market som har second hand kläder bara egentligen för att hitta på något, Simone hittade en klänning dock. Efter det åkte vi och tryckte en pizza på Union Café och sen till bankomaten och Super Marketen. Kollade Hairspray på kvällen och pratade med Sverige som var på fest hemma hos Jocke. Hade laddat ner en app tidigare på dagen så att alla hos Jocke kunde ringa till mig och Elin samtidigt så det var superkul att se alla. De verkar ha haft skitkul för när jag pratade med Ida och Johanna dagen efter mådde Ida gaanska dåligt, haha. Hade några snaps på morgonen också som jag skrattade gott åt. Mys.

 

 

Kaitlin har lämnat Hostelet förresten. Lite drama händer här med även om tempot är väldigt pole pole (betyder ingen stress). Hon bokade bara några veckor innan hon kom hit och visste att två nätter skulle hon få byta boende då det helt enkelt inte fanns en säng att sova i. Mette kom tillbaka efter att ha klättrat Kili och fyra andra tjejer från safari. Då fuckade hon ur och krävde tillbaka alla hennes pengar tillbaka och att hon behöver mycket mer stabilitet, hon orkar inte hoppa runt i olika sängar och blablabla.. Så konstigt för de visste hon om innan, 2 nätter liksom. Tom (som är live in manager från England) har berättat i efterhand att på mejl när de kommit överrens lät hon aschill med att hitta ett annat boende för två nätter men när hon väl kom hit förstod han att det skulle bli problem. Supersnobb från New York.

 

 

Malin och Alica från Sverige har åkt vidare. De skulle campa genom fyra länder med Kilroy och sedan surfa i Sydafrika. Hur cool resa? Gav de tips om att kolla på Familjer på Äventyr då världens coolaste familj är med denna säsong. Förresten, den där kvällen vi hade Dala Dala party och körde Pub Crawl så träffade vi en snubbe som känner Even från Skam. Jag dog. Tyvärr var han feeett dryg.. Men Even är inte homosexuell på riktigt såå det finns hopp!

 

 

Har bokat Zanzibar också! Så kul! Jag, Rebecca (dansk) och Lisa från Stockholm åker i 9 dagar. 3 dagar i Kiwengwa som ligger lite högre upp än mitten där man kan bada i grottor och är nära till Stone Town där vi vill dels kolla stan men också åka till Prison Island där man bada med sköldpaddoooor!! :D 6 dagar Spenderar vi i Nungwi som är läängst upp på hela Zanzibar som är rankad 1 av 10 bästa stränder i hela världen. Så förväntar mig kritvit sand helt klart! Idag åkte vi till Honey Badger (ett hotell som har pool) direkt efter projektet och åt lunch där. Så sköna dagar!

 

 

Pusss

Barnen får gröt varje dag. Majsmjöl blandat med vatten och socker. That's it.

 

 

 02/02-17

 

Äntligen framme och lite mer inne i var jag är. När jag först kom fram tog det ca 1 och halv timme att få visum eftersom att de skapar så jäkla mycket onödigt jobb. Man stod i en kö för att få betala och fylla i ett papper (som var väldigt likt de man redan skrev på planet) för att sedan stå i kö nummer två där man lämnade pappret och fick stämpel i passet. Kö nummer 3 gjorde man fingeravtryck och sedan äntligen fick man visumet inklistrat i passet. Jag fick även prata med ytterligare en dam och herre som ville fråga varför jag ska vara här i 89 dagar och inte 90 - jag som trodde att det skulle underlätta! Jag hängde med en fransk tjej i kön som var supergullig och vi skildes åt när vi hittade våra chafförer. Vägen till Moshi är bara helt rak. De har verkligen bara asfalterat rätt igenom och i Moshi finns en stor rondell som kan ta dig vidare till andra vägar om du inte fortsätter rakt fram.

 

Jag var framme på hostlet vid 11 på kvällen så de flesta sov men Lilly och Maria som jag delar tält med var vakna så de visade var jag kunde borsta tänderna och gå på toa innan vi gick och lade oss. Vi sover i housetents så det är ju väldigt stora tält där det står ordentliga sängar med el. Det var ca 28 grader när jag kom fram så det var otroligt varmt men under natten är det lite kyligt men superskönt att det fläktar genom näten.

 

Vi är 17 tjejer som bor här på Hostel 1 men det finns ett till på andra sidan gatan som heter Hostel 2 och där är det ytterligare 11 tror jag så jag har inte träffat alla men vi är fyra svenskar och nästan resten är från Danmark. Laura och Kaitlin är från USA, Claire och Lily från England och Cosmo är från Holland. Sen är det Danmark för hela slanten haha.

 

Första dagen fick jag gå en town-tour med Whitney som jobbar för hostlet. Moshi är hyffsat stort men man kan gå överallt om man kämpar på för herreeeguuud va varmt det är - speciellt i stekande sol. Kollade bankomater, supermarket och var man kan köpa färsk frukt och så vidare. Gick hem och åt lunch och då började alla andra rulla in från deras projekt. Dagen efter (alltså idag) så fick jag åka till mitt projekt. De jag har varit mest intresserad av är Kilimajaro Young Girls in Need vilket är en skola bara för flickor men de är just nu inte mycket att göra och de är redan två tjejer som är där så de undrade om jag ville byta till Newlands Orphange and Nursery School, Newlands Village med två andra tjejer som ska åka hem på lördag så tackade jag ja. Just idag så var läraren inte där så det var en kille som var vikarie och jag och Emilia. Asså shit.. Barnen hade ingen vidare respekt för vikarien vilket betyder att de hade noll respekt även för mig som var där första gången. Vid ett tillfälle hade jag två barn på ryggen som hoppade från borden och tre som typ hängde i min kjol. Då ville jag bara köra Hulken och kasta bort alla men det gick bra sen och det kommer att bli bättre när läraren kommer tillbaka. De var säkert fyra barn som grät i klassrummet för att de bråkar över pennor, böcker asså om aaallt. Vi fick verkligen göra allt för vikarien tyckte det var jättebra när vi kom. Vi körde alfabetet, siffror och huvud-axlar-knä&tå. Sen blev det gröt till lunch och sen är det fri lek. Helt slut haha! Men barnen är så gulliga - teacher teacher teacher - hör man jämt för allt de vill ha är uppmärksamhet.

 

Pusss